Ett myller av människor samlades i Järlåsa kyrka, när inte mindre än två minnesmärken skulle invigas, på Sveriges nationaldag.
Efter en gudstjänst i kyrkan styrdes kosan mot en minnessten nära kyrkogårdens mur. Stenen upprättades till minne av de många odöpta och dödfödda barn som inte fick begravas i vigd jord, enligt kyrkans regler i fordom.
Föräldrar till barn som dött utan att ha blivit döpta trotsade kyrkans förbud och begravde sina barn precis innanför kyrkogårdsmuren, för att barnen ändå skulle få del av "guds nåd, och evigheten", som Oskar Andersson, Veniat vid Järlåsa kyrka, uttryckte det i sin predikan på invigningen.
– Det var hårda straff för de som gjorde det här, därför fick man smyga in om nätterna, berättar han.
1908 hävde kyrkan bestämmelsen, och sedan dess har även odöpta och dödfödda barn fått begravas inne på kyrkogården.
– Det känns fantastiskt att inviga det här. Idag tror kyrkan annorlunda och det känns skönt att ge frid åt de här barnen. Kyrkoherden Jan Novosel lyste frid över dem, och det innebär att nu sanktionerar kyrkan att de får tillträde till himmelen. Det är en väldigt fin symbolisk handling, säger han.
Dagens andra minnesmärkesinvigning bestod i ett stort kors av uppländsk ek, med namnen på 36 soldater från Järlåsa som stupat i krig utomlands, framförallt under 1600 och 1700-talet.
– Det fanns ju soldater här i socknen, och när det blev krig blev de kallade. Och det här är då sådana som stupat i främmande jord, och alltså inte kom hem, förklarar Åke Nilsson från Järlåsa Släkt- och Bygdeförening.
Tillsammans med Karl-Åke Ekman och Sören Eriksson har Åke Nilsson jobbat med att ta fram namnen på soldaterna och sammanställa den historiska bakgrunden.
– Det känns väldigt bra att vi äntligen kommit i hamn, säger Karl-Åke Ekman.
– Det har väl varit intensivt arbete de tre sista åren, då har vi jobbat med att plocka fram uppgifter och allting runtomkring. Vi har fått gå till arkiven och leta, det har varit väldigt tidsödande, säger Sören Eriksson och skrattar.
På plats vid invigningen fanns också medlemmar ur ledningsregimentets kamratförening, som klätt sig i historiska uniformer från 1800 och tidigt 1900-tal.