"Okej att åka till stan för att jobba och handla. Men fasiken vad skönt det är när man kan åka hem", säger Thomas Lindgren.
– Jag tycker det tar för lång tid, säger Thomas Lindgren.
Det var för över tre år sedan som operatören IP Only erbjöd boende i området att teckna avtal. Det var bråttom, minns Thomas Lindgren, och för knappt 20 000 kronor skulle de få en anslutning till huset som ligger en bit upp från väg 72, strax norr om Järlåsa.
Men sedan avstannade projektet och först i december i år kommer bolaget att börja gräva. Orsaken är, enligt IP Onlys presschef Niclas Karnhill, att det tog tid att få tillräckligt många kunder i området. Dessutom har avtal och tillstånd dröjt.
På tacknocken till Thomas Lindgrens villa sitter en antenn för det mobila bredbandet. I avsaknad av fiber förser det familjen med internet. För en familj med två vuxna och tre barn krävs en del bandbredd.
– Deras verklighet är på nätet. De har aldrig upplevt en begränsning, det normala är att ha tillgång till internet, säger Thomas Lindgren.
När åskan slog ner försvann allt telefonrelaterat i huset. Då passade familjen på att köpa mobilt bredband, vars satellit nu är monterad på taket. "Det fungerar förvånansvärt bra", säger Thomas Lindgren.
Han är inte ensam om att få vänta på den riktigt snabba och stabila uppkoppling som fiber ger. Regeringens mål var att 95 procent av Sveriges befolkning skulle ha tillgång till minst 100 Mbit/sekund i år.
Landsbygden är långt ifrån målet. I Uppsala kommun hade bara 35 procent av hushållen utanför tät- eller småort tillgång till så snabbt bredband i fjol, när de senaste mätningarna gjordes.
En stor anledning är, paradoxalt nog, att utbyggnaden i stort har kommit så pass långt. I städerna har redan nästan alla tillgång till fiber, men på landet är det dyrare att bygga ut. Att gräva långa sträckor för få betalande kunder är inte särskilt lönsamt för bredbandsföretagen och därför har utbyggnaden avstannat.
Redan från början borde politiken ha insett att marknaden inte på egen hand skulle fixa snabbt bredband åt alla, menar Thomas Lindgren.
– Det är som att överlåta vägbyggen till marknaden. Då skulle vi bara ha vägar till Stockholm, Göteborg och Malmö, säger han.
Hästar är ett stort intresse i familjen, berättar Thomas Lindgren. Här med hingsten Milton.
Med en 18-åring och två barn på 10 och 11 år går det åt mycket surf. Just nu är det ett mobilt bredband som förser familjen med trådlöst nät men om ungefär ett år hoppas de att fiberanslutningen ska vara på plats.
För precis som vägar är fiber en infrastrukturfråga. Den som bor på landsbygden betalar lika mycket skatt som en stadsbo – och därför bör servicen vara jämförbar. Att plugga eller jobba hemifrån är ett val som bör vara upp till individen.
Så resonerar Thomas Lindgren när vi går runt på gården och hälsar på hästarna som strosar runt i sina hagar. Till vardags sysslar han med utbildning på ett it-företag och jobbade även innan pandemin en hel del hemifrån. Men corona kommer att ge nya insikter för många, tror han. Som att färre resor och mindre arbetspendling är ett både funktionellt och mer miljövänligt sätt att leva.
– En del av den hållbarhetslösningen är tillgången till fiber. Det handlar inte bara om Netflix längre, säger Thomas Lindgren.
Solcellerna på stalltaket täcker ungefär hälften av elbehovet på gården. I framtiden ser Thomas Lindgren framför sig hur han kommer kunna följa elproduktionen via nätet, i realtid.
Snabbt och stabilt internet överallt ger också fler möjligheter i framtiden, påpekar Thomas Lindgren och ger flera exempel. Sjukvården kan använda digitala lösningar för att slippa åka långväga, brandkåren skulle kunna ha larm som direkt meddelar vilket rum det brinner i.
– Man kan jämföra med elen. Längre tillbaka var det fantastiskt att den fungerade. I dag är vi helt beroende av den, säger Thomas Lindgren.
På samma sätt som att vägar behövs för att kunna frakta skog krävs fiber för att skapa framtida intäkter.
– Vem vet var företag och affärsmöjligheter dyker upp i framtiden. Det har vi ingen aning om, säger Thomas Lindgren.