– Jag avskyr hur den där byggnaden ser ut, den skämmer ut hela Järlåsa. Och det står jag för.
Birgitta Hermansson, som lägger upp sina varor vid kassan i livsmedelsbutiken, behöver inte fundera en sekund över vad hon tycker om det gamla mejeriet vid riksvägen, snett över vägen. Hon är Järlåsabo sedan 13 år och kan intyga att den en gång så ståtliga tegelbyggnaden med sitt höga torn nu väcker starka känslor i bygden.
Ända sedan 1950-talet tillverkades den närmast kultförklarade chokladdrycken Pucko i Järlåsamejeriet, fram till nedläggningen 1987. Äldre Järlåsabor, även de som inte själva arbetat i huset, talar om mejeriet med stolthet. Senare har byggnaden bland annat varit färgfabrik men sedan flera år står huset utan verksamhet. Det har satt sina tydliga spår. De stora fönstren mot riksvägen är förspikade men på baksidan är rutorna krossade och en igensatt dörr uppbruten. Högar av glaskross ligger på den gamla lastkajen och på marken. På framsidan sitter den tidigare fastighetsägarens skylt kvar. Invändigt vittnar klottret på väggarna om att huset inte står tomt, trots skyltarna om förbjudet tillträde.
Nyligen har vänsterpartiets ledamot i byggnadsnämnden, Magne Björklund, väckt frågan om mejeriets framtid. Hans partikamrat, Järlåsabon Kjell Haglund, anser att kommunen måste agera för att få stopp på förfallet:
– Den som ser byggnaden upplever ju att Järlåsa är ett samhälle på dekis. Dessutom har det blivit ett tillhåll där barn och ungdomar riskerar att skada sig, säger Kjell Haglund.
En tidigare fastighetsägare fick 2013 bygglov för ett 50-tal bostäder i mejeribyggnaden, men bygglovet har i dag gått ut. Enligt kommunen hoppas nuvarande ägare alltjämt kunna bygga bostäder i huset. En hake är den dåliga vattentillgången i Järlåsa. Enligt kommunen är större bostadssatsningar på orten inte möjliga innan vattenfrågan blivit löst. Uppsala vatten söker nya vattentäkter i Järlåsa och riktar nu in sig på en specifik plats för att undersöka om vattentillgången är tillräcklig för att användas i större skala.
Tillbaka vid mejeriet pekar Kjell Haglund på flera gamla tankar, en rest från fabriksepoken, strax intill tegelväggen. Han befarar att det kan krävas stora och dyra saneringsåtgärder innan nya bostäder kan bli verklighet. Men han menar att det i så fall finns andra alternativ för mejeriets framtid:
– Man kan tänka sig någon form av industriminne eller ett allaktivitetshus med olika verksamheter som en träffpunkt för samhället. Om inget av det är möjligt återstår nog bara att riva och kanske bygga nytt.
I byggnadsnämnden fick han häromdagen besked om att kommunen fortsätter sin dialog med fastighetsägaren, alltjämt med inriktning mot nya bostäder, och att ägaren nu får skärpta krav på att stänga byggnaden så att inga obehöriga kan ta sig in.
UNT har haft kontakt med fastighetsägaren som begärt att få återkomma med närmare beskrivning av sina planer för mejeriet.