Svar till Matz Keijser (11 mars).
Tack för ditt långa och politiskt korrekta svar. På en punkt har jag invändningar och det gäller det där om jämställdheten. När det gäller att ”uppfostra” andra länder, den här gången är det Iran som råkat illa ut, så förnekar sig Socialdemokraterna aldrig. Sverige vill alltså förmedla sin syn på jämställdhet. Enklare uttryckt vill man som gäst i annat land försöka bli någon slags jämställdhetscoach. När man nu inte hade kurage att avstå från Iranbesöket. Försöket att ”uppfostra” Iran präglas av stor blåögdhet och avsaknad av självkritik med tanke på situationen hemma i Sverige.
Du skriver ”vi vill självfallet att Iran ska bli ett jämnställt land och man måste börja någonstans”. Varför inte börja hemma i Sverige och se till att det händer något här?
Den 4 februari slog en mycket oroad Ylva Johansson larm om invandrarkvinnornas eländiga situation på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsministern säger att situationen är oacceptabel. Hon nämner bland annat de gigantiska könsskillnaderna mellan nyanlända på svensk arbetsmarknad och det oacceptabla i att invandrarkvinnor i stora skaror lämnar arbetsmarknaden för att stanna hemma och ta hand om sina barn. Från Ylva Johanssons öppet erkända misslyckande är inte steget långt till ett gammalt klassiskt ordspråk: Sopa rent framför egen dörr innan du sopar framför andra.
För min del är den här onödigt ordrika debatten avslutad.