92-åriga Gunnar Johansson bor på Smedvägen i Hargshamn. Natten mellan fredag och lördag väcktes han av ett fasligt liv från garageuppfarten. Övertygad om att det var inbrottstjuvar i farten gläntade Gunnar Johansson på köksgardinen och kikade ut.
– Det var ett djävulens liv. Jag såg en stor grissugga och tre brunrandiga ungar. Suggan hade fått tag i soptunnan och hade den högt i luften. Då tog jag och öppnade dörren och gjorde ett indiantjut av världens kraft, det kan jag sedan barnsben.
Suggan och kultingarna försvann på ett ögonblick genom grannens häck. Men Gunnar Johansson befarar att de kommer tillbaka. Flera i bostadsområdet har också drabbats.
– Jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle få se grisar inne i samhället. De måste bort härifrån, kultingarna blir vi aldrig av med om vi inte skjuter dem. De är vana att gå här.
Efter beslut i bygg- och miljönämnden i Östhammars kommun för några år sedan finns ingen kommunjägare som kan rycka ut. Privatpersoner kan i stället anlita viltvårdare på egen bekostnad.
– I grund och botten är det markägarna och jägarna som har ansvaret, sa Lars Plahn som är handläggare vid naturmiljöenheten på länsstyrelsen, vid en tidigare UNT-intervju i fjol.
Han påpekade även att det behövs både jakt och andra skadeförebyggande åtgärder för att begränsa vildsvinsstammen och den skada vildsvinen kan orsaka:
– På något sätt behöver folk få hjälp. Att ha viltvårdare eller kommunala jägare som snabbt kan komma ut när man behöver göra något kan vara smart.
Läs även: