Som jaktkritiker anser jag att jakten är Sveriges största djurskyddsproblem beroende på skadeskjutningarna. Om man bara tar den lägsta skadeskjutningsprocenten till utgångspunkt (14 procent som anges för älgjakten) som jag tror är den ”bästa” jakten så blir det att 150 000 djur skadeskjuts då jakten dödar mer en en miljon djur varje år.
Skulle slakterier såra och skada 100 000-tals djur innan de dödas skulle inga slakterier få finnas eller tolereras.
Jakt är en hobby och ett nöje för de som jagar. Ändå får jakten fortsätta trots att så gott som all jakt är helt onödig. Enligt jaktlagen får inte jakten utsätta djuren för ”onödigt lidande”. Eftersom jakten är onödig i de flesta fall borde jakten vara olaglig.
Enligt min mening kan skyddsjakt vara befogad. Jag anser att älg- och vildsvinsjakt är skyddsjakt då älgar och vildsvin orsakar allvarliga skador på skog och åker och kan åstadkomma allvarliga trafikolyckor. Dessutom kan vissa näringar som renskötsel och fårskötsel orsakas allvarliga ekonomiska avbräck för ägarna då björn och varg kan angripa boskapen. Men det är alltså skyddsjakt som ska användas för att eliminera enstaka specifika individer.
Med tanke på det stora lidande som de vilda djuren utsätts i form av skadeskjutningar och stress, så frågar jag mig med vilken rätt tar sig jägarna att döda levande kännande varelser för nöjes skull? Jägarna äger inte de vilda djuren.
Den onödiga jakten måste förbjudas.