Invasiva arter är ett av de största hoten mot biologisk mångfald, och spridningstakten ökar hos alla typer av organismer. De följer med fartygens barlastvatten och de rymmer från våra trädgårdar. Vår förkärlek för att plantera de senaste häftiga sorterna från plantskolornas kataloger stökar till det rejält i naturen. Den pågående klimatförändringen gör också att många nya växter och djur kan etablera sig i Sverige.
– Jag började jobba med främmande arter 2007. Då uppfattade jag det som ett icke-problem. Men sedan dess har jag slagits av den snabba förändringshastigheten. Om man tittar på arter och hur de expanderar, så har det hänt väldigt mycket de senaste tio åren, säger Mikael Svensson som är en av författarna till den nya risklistan som tagits fram av ArtDatabanken på SLU.
Han har tillsammans med ett tjugotal experter jobbat i över två år för att bedöma vilka arter som utgör ett hot mot det inhemska växt- och djurlivet. Totalt har 1033 arter riskklassificerats, varav 127 bedömts ha stor ekologisk effekt och möjlighet att sprida sig över stora områden. Hur alla dessa främmande arter ska hanteras var också ämnet på årets Flora- och faunavårdskonferens, som samlade över trehundra naturvårdsexperter i Uppsala i veckan.
Uppenbart är att Sverige – som brukar beteckna sig som ett föregångsland på miljöområdet – varit sent upp ur startblocket vad gäller bekämpningen av invasiva arter. Länder som Storbritannien och Irland ligger långt före. I somras färdigställde Norge sin tredje risklista.
Kanske beror det på att frågan om främmande arter har varit lite tabu i naturvårds-Sverige. Biologer älskar att ”kryssa” (åka och artbestämma) ovanliga och nya arter, och har inte velat dela in dem i ”goda” och ”onda”. Nils Carlsson på länsstyrelsen i Skåne försökte slå larm om problemet redan för 15 år sedan, men möttes av ett kyligt mottagande från både den ideella och professionella naturvården.
– När jag började föreläsa om invasiva växter och djur fick jag kommentarer om att jag var främlingsfientlig och alarmistisk. Att vi nu ägnar frågan två dagar visar att vi äntligen börjat ta den på allvar.
Han påpekade att det självfallet inte är fel på några arter, utan att de hamnat på fel plats på grund av människan. Arter har alltid flyttat på sig, men nu sker det med så mycket större hastighet med människans hjälp. Det kan leda till stora problem, som i fallet parkslide, ”mardrömsväxten” för husägare.
– Om du har parkslide på din tomt i Storbritannien kan du inte försäkra ditt hus. Den förstör rörledningar och husgrunder. Det finns bilder som visar hur den gått upp genom parketten. Även i Sverige har försäkringsbolag börjat titta på om du har parkslide, i vissa områden.
All internationell forskning och erfarenhet visar att fönstret då det går att går att förhindra en oönskad spridning snabbt stänger. Det gäller att agera snabbt. Även om Sverige handlat yrvaket vad gäller främmande arter, så finns goda exempel. Ett sådant är Mårdhundsprojektet som hållit det besvärliga hunddjuret i schack, trots att det föds en miljon mårdhundar i Finland varje år. Sex personer arbetar heltid i Sverige med att skjuta och fånga mårdhundar, vilket har räddat markhäckande sjöfåglar och groddjur. Att hålla nere tätheten av mårdhund minskar också risken för snabb spridning av smittor som rabies och dvärgbandmask.
Mårdhunden gynnas av att klimatet blir varmare, eftersom valparna hinner bygga upp tillräckligt stora fettlager för att överleva vintern när somrarna blir längre. Efter den heta sommaren 2018 blev förökningen i Finland rekordstor, och fler djur väntas vandra in i Sverige. Sammetsgetingen är en annan värmeälskande art, och den är ett stort hot mot honungsbin, som den fångar i luften. Den har ännu inte dykt upp i Sverige, men skulle redan idag kunna trivas i södra Sverige och i takt med stigande temperaturer vandra norrut.
Mer vardagsnära tecken på klimatförändringen är att vanliga trädgårdsväxter, som syren och rhododendron, börjar sprida sig med frön och därmed flyttar från tomten ut i naturen.
Men att hålla koll på marmorkräftor, trädgårdsrymlingar, allehanda kryp och fiskar är resurskrävande. Miljö- och klimatminister Isabella Lövin var på plats i Uppsala och fick många frågor om bristande anslag:
– Vi har precis lagt en vårändringsbudget, så vi får återkomma till det nästa år. Men Naturvårdsverket fick 200 miljoner kronor extra för att bevara värdefull natur och kan välja hur de vill prioritera denna pott internt.
Hos landets regioner och länsstyrelser, som har det operativa ansvaret för att bekämpa invasiva arter, har arbetet kommit olika långt. På länsstyrelsen i Uppsala har man inte startat någon verksamhet.
– Vi har ingen anställd än, och vi har en budget på 50 000 kronor för att jobba med frågan. Det är inte heller bestämt vilken enhet som ska axla ansvaret, konstarerar Cecilia Käll på Enheten för vilt och hotade arter.
Oavsett myndigheternas förmåga att kraftsamla mot invasiva arter, är tips från allmänheten en central del i kampen mot invasiva arter. Råkar du på en gul, kraftigt doftande växt du inte känner igen på en strandäng i sommar, ta ett foto och kontakta ArtDatabanken. Det kan vara kotula, en sydafrikansk växt, som ratas av betesdjuren och därför snabbt riskerar att tränga undan den ursprungliga floran.
018-478 13 49