Även goda exempel behövs

Det har nu gått ett par år sedan Sverige tog emot rekordmånga asylsökande. UNT har sökt upp några av dem vi träffade då för att höra: hur gick det sedan?

Foto:

Invandring2018-05-13 09:03

”Nu skrivs det så mycket dåligt om invandringen att man får en känsla av att nästan inget funkar.” Min granne suckade lite uppgivet.

Hon är inte den enda i min omgivning som reagerat över alla nedslående nyheter om invandring och integration i medierapporteringen de senaste ett, två åren. Som att det tar lång tid för invandrare att komma i jobb. Om utanförskap, om hederskultur och om överrepresentation vad gäller brott.

Innan dess var det många som tyckte att det skrevs för lite om problemen. Kritik som kommit från flera håll: både utifrån och från oss journalister själva, till exempel SVT-journalisten och Publicistklubbens ordförande Anna Hedenmo.

En av journalistikens viktigaste uppgifter är att berätta vad som inte fungerar i samhället, för att man ska kunna göra något åt problemen. Men de goda exemplen behöver ju också lyftas fram; verkligheten är inte svart eller vit.

Därför kändes det så bra att träffa Iman Khalaf och hennes barn. När jag intervjuade henne för tre och ett halvt år sedan på ett asylboende utanför Järlåsa kunde hon ingen svenska och visste inte vad som väntade henne i Sverige. Nu har hon fått jobb som lärare och pratar svenska mer eller mindre obehindrat. Vi berättar också om Noura Ibrahim, som tvingades fly utan sina barn, och vilka vägar hennes liv tagit sedan vi träffades för två och ett halvt år sedan. Även hennes berättelse är en solskenshistoria vad gäller integration.

Målet var dock inte att hitta nyanlända som det gått bra för. Jag ringde på vinst och förlust till personer som jag intervjuade när de precis kommit till Sverige, för att se vad som hänt i deras liv sedan dess. Kanske är det ingen slump att jag hittills bara fått tag på några som lyckats; om du lärt dig svenska och har en adress är du både lättare att få tag på och förmodligen mer villig att berätta om ditt liv.

Jag har till exempel förgäves försökt få tag på Hewal, den ensamkommande killen från Iran som efter att han blev av med sitt familjehem i Uppsala började röka heorin och sova på toaletter i Stadsträdgården. Hans historia väckte många reaktioner hos er läsare, flera har fortsatt mejla mig för att höra hur det gått. Jag önskar att jag kunde berätta hur han har det i dag.

Att alltför många invandrare hamnar i utanförskap är en del av berättelsen om Sverige och de som kommer hit. Iman Khalaf och Noura Ibrahim är en annan del.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!