Hjälmen är på, liksom knäskydden. Drygt två meter nedanför Elis, som snart fyller nio år, står UNT:s fotograf med kameran riktat snett uppåt. Plötsligt blir hon rädd.
– Kör inte på mig! ropar hon oroligt.
Elis ler. De andra fem familjemedlemmarna, som står uppe på kanten till betongbowlen och tittar på, skrattar och verkar tycka att det är fullständigt ofarligt.
En kort stunds koncentration, sedan tar Elis sats och kastar sig huvudstupa rakt ner i bowlen. Med skateskorna klistrade på skateboarden svänger han i hög fart i en åtta runt fotografen, som följer honom med kameran och försöker hålla fokus så gått det går. Ett högt surrande ljud uppstår när betong möter gummihjul. Elis svänger från den ena sidan till den andra. Det ser enkelt ut, men det ligger massor med träning bakom.
– Jag åker skateboard flera gånger i veckan och började åka när jag var 3–4 år, berättar han när han kommit upp igen ur bowlen.
Elis Kallin är yngst i Uppsalas troligen enda skejtfamilj. Övriga medlemmar är syskonen Smilla, 11, Malkolm, 15, Emrik, 17, samt föräldrarna Calle och Ulrika. Alla i familjen åker skateboard och vi har bestämt träff i Kapellgärdsparken, vid den nygjutna bowl som Uppsalas alla skejtare har väntat på så länge. Det är en kylig eftermiddag i mitten på maj, men i betongparken intill håller en handfull andra skejtare på att utmana sig själva med olika tricks.
Malkolm, som är näst äldst av syskonen, fick sin första skateboard när han var i sexårsåldern och i samma veva var pappa Calle föräldraledig med Elis. Det var då som hela familjens skateboardintresse grundlades.
– Jag har tidigare kört en hel del snowboard och var föräldraledig för fjärde gången och ville lära mig något nytt. Målet blev att jag skulle klara av att ”droppa in” i den höga rampen på Kap innan jag fyllde 40. Så jag tog med mig Elis i barnvagnen och tränade medan han sov.
LÄS MER: Eva och Millan har fått zumba i blodet
Att droppa betyder att man hoppar på sin skateboard högst upp på en ramp eller åker ner i en bowl. Lutningen är inledningsvis nästan helt lodrätt, vilket gör att det kan kännas ganska läskigt innan man har lärt sig tekniken. Ramlingsfrekvensen är hög och skydd är ett måste för nybörjaren. Bra balans och kroppskontroll hjälper till.
Så hur gick det? Klarade du det innan du fyllde?
– Ja, jag tror faktiskt det. Det lyckades bara några dagar innan födelsedagen, skrattar Calle och droppar själv ner i bowlen och kör några varv.
Sedan dess har Calle Kallin hunnit fylla 45 år och är i dag ordförande för Uppsala skateboardförening. Att hela familjen åker skateboard har blivit ett naturligt sätt att umgås på.
– Jag började åka i 40-årsåldern, det blev lite tråkigt att följa med och bara titta på. Att hela familjen skejtar blir en bra gemensamskapande aktivitet, berättar mamma Ulrika, som heter Håkansson Kallin i efternamn och i dag är 45 år.
– Jag har också lärt känna andra skejtare, både vuxna och barn. Skejt är väldigt åldersneutralt på det sättet, säger hon.
Under vår och höst blir det skejtas det utomhus nästan varje helg när vädret tillåter. De besöker ofta andra städer och har lärt känna flera andra skejtfamiljer runt om i Sverige. Annars håller de också till i aktivitetshuset Allis i Fyrislund.
– Vi gör någonting tillsammans varje helg och vi försöker röra oss varje dag. Själv har jag alltid med mig min bräda som handbagage på flyget när jag är på tjänsteresa. Det är jag nog ganska ensam om, säger Calle.
LÄS MER: Hon sprang tuffaste loppet: "Man måste nog vara lite galen"
LÄS MER: Lindhas träningsschema dag för dag
Men att skejta är bara en av många aktiviteter för familjen Kallin/Håkansson. På vintern åks det bland annat långfärdskidskor, men framför allt skidor på längden och tvären och de besöker regelbundet både alperna och svenska fjällen. Under sommarhalvåret blir aktivitetslistan tämligen lång – eller vad sägs om: klättring, mountainbike, wakeboard, skimboard, sup (standing up paddling) och surfing?
– Ja, det är en del, men vi har ett stort garage, skrattar Calle.
De har även sysslat med fotboll, orientering och trampolin. Föräldrarna har engagerat sig som ledare och Ulrika berättar att hon gärna löptränar och går på yogapass mellan varven. Men visst krävs det bra logistik för att alla ska få ihop sina aktiviteter.
– Om man har många barn blir man bra på logistik. Men det är också skönt att barnen tränar så pass mycket tillsammans, säger Ulrika och berättar att just i kväll är det simträning på Fyrishov eftersom alla barnen dessutom håller på med triathlon.
Emrik, som är äldst av syskonen och åkt skateboard i cirka sju år, säger att det bästa med att alla i familjen gör samma saker är ”att man får skjuts”. Men lägger han sedan till ”att man får pepp”.
Inom skejtkulturen finns många oskrivna regler, men bland det mest positiva är att alla som skejtar peppar varandra.
– Alla vet ju hur svårt det är. När till exempel Smilla och Elis lyckas med nya tricks, så slår de äldre skejtarna brädorna i golvet för att visa sin uppskattning, säger Ulrika.
Elis storasyskon kör några varv i bowlen och fotografen lyckas ta flera bra actionbilder. Malkolm, som är näst äldst, åker liksom sin storebror utan hjälm och för oss som står bredvid känns det inte helt bra.
Självklart förstår vi att det är coolare för en tonåring att se sig själv på bild i tidningen utan hjälm. Men att åka skateboard i full fart utan skydd i en betongbowl kan sluta illa – även om man är en duktig åkare – och dessutom haltar Malkolm betänkligt sedan tidigare på grund av en lättare knäskada.
Plötsligt ramlar han, skateboarden flyger i väg och Malkolm dunsar ner i betongen. Han grinar illa och haltar missnöjt därifrån, men har klarat sig utan skador.
Diskussionen om säkerhet är självklart inte ny inom familjen Kallin/Håkansson. Förra vintern när Elis åkte snowskate, som är en slags alpin skateboardbräda, tappade han kontrollen i backen och kraschade in i ett skyddsnät. Glatt visar han oss gluggen efter framtanden som slogs ut.
– I och med att det är barnen själva och inte vi som sätter gränserna för vad de klarar av så funkar det, men visst har man hjärtat i halsgropen ibland. Men jag kan egentligen känna mig mer orolig när andra barn testar sina gränser, säger Calle.
Somrarna tillbringar de på västkusten i Ulrikas hemstad Varberg, där de också får utlopp för sitt intresse för vattensport. Emrik åker mycket wakeboard, som kan beskrivas som en kombination av vattenskidor, surfing och snowboard. Malkolm är mer inne på skimboard, som innebär tricksande på grunt vatten med en slags oval skateboard utan hjul.
Smilla är en av få tjejer i samma ålder som håller på med skateboard. Men hon har några tjejkompisar som kör. De kallar sig ”Team Glitterninjorna” och hon hoppas, liksom sina föräldrar, att de ska inspirera fler tjejer att börja skejta.
– Det är jätteroligt att skejta, säger Smilla glatt. Men jag tycker att allt jag håller på med är roligt.
Pappa Calle nickar nöjt och säger att han hoppas att skejtintresset ska hålla i sig även när barnen blir äldre.
– Själv kommer jag alltid att fortsätta åka, om jag inte skadar mig förstås. Många gör ett uppehåll, men kommer tillbaka till sporten när deras egna barn börjar. Jag hoppas att det här är ett livslångt intresse som vi gett till barnen.