Det mesta på Sofia Grunditz balkong går att äta. Här odlar hon bönor som klättrar uppför pinnar och snören, vintersquash för sina fina blommors skull, kryddväxter och sallad. En del växer i krukor, annat i stora odlingssäckar med handtag.
– I år har jag en grönsaksbalkong, konstaterar Sofia Grunditz.
Nyligen införskaffades ett växthus för att kunna odla större tomater. Det består av en plasttub som hon förstärkt med kraftigare pinnar för att det inte ska blåsa sönder. Vinden drar in rejält här när det blåser.
Balkongen är inte stor, max åtta kvadratmeter. Den vetter mot polishuset, som har kapat utsikten mot stan. Tågen mot Sala passerar bara ett tjugotal meter bort och Svartbäcksgatans trafik hörs.
– Det får man ta när man bor centralt, säger Sofia Grunditz sorglöst.
Hon bor med familjen i en femrummare i stans enda kollektivhus, Blenda.
I koppen har hon te som smakar kanel. Lådan hon sitter på är förvaring för fula plastkrukor och jordsäckar. Balkongen ovanför bildar tak och utanför på gården växer stora syrenbuskar.
Tidigt om våren brukar Sofia Grunditz så frön i köket och sedan skola om småplantor i avklippta mjölkpaket.
– Men växterna får inte ta all plats på balkongen. Min familj vill ha plats att sitta, säger hon och skrattar.
Alla i familjen tycker om att sitta ute på balkongen och läsa, måla eller fika. Men det är trångt, så när de är många som ska äta flyttar de ner på gården.
Utrensade möbler har flyttat ut på balkongen. Barnens leksakshylla har blivit förvaring för återvinning, med odlingar ovanpå. Ett par odlingssäckar står på ett tv-bord.
Mormors gamla Gullranka har också hamnat här.
– Balkongen gör att jag står ut med att vara hemma i stan på sommaren, säger Sofia Grunditz.
På en helt annan typ av balkong i andra änden av centrala Uppsala tillbringar Jessica Tanndal större delen av sin vakna hemmatid. Svala sommarnätter har det till och med hänt att hon sovit där på en madrass.
Trerummaren ligger på fjärde våningen i Industristaden. Kvällstid och helger är det dödstyst, men på dagarna hörs mycket slammer från ett bygge några stenkast bort. Jessica Tanndal längtar tills det nya grannhuset är färdigbyggt, även om det kommer att stjäla vyn mot Sten Sturemonumentet på den gröna rullstensåsen.
Hennes inglasade balkong fungerar som ett extrarum. Den är 22 kvadratmeter stor och har hörnsoffa, matbord, solstol, ljuskronor och heltäckande grå matta. På soffbordet står ett stort fat med snäckor. Tunna vita gardiner skyddar från gassande sol.
Utan vidare kan man sitta 15 personer där och äta. Bortsett från riktigt kalla vinterdagar används den året om.
– Det var mycket tack vare balkongen jag föll för lägenheten, men då var den helt oinredd och inte inglasad, berättar Jessica Tanndal.
Glasfönstren går att öppna helt och det fläktar skönt. Bland växterna finns två olivträd och ett lagerbladsträd i stora krukor. På ena kortsidan klättrar en murgröna på träväggen. Det enda som går att äta är några kryddväxter i en låda.
– Tidigare hade jag stor trädgård. Jag är intresserad av odling och ambitionen var att plantera mer på balkongen, men jag reser mycket och vill inte belasta mina föräldrar som vattnar då, säger hon.
Hon och barnen äter i stort sett alla måltider på balkongen.
– Allra bäst är det när det är dåligt väder ute och man kan sitta på balkongen med tända ljus. Det är mysigt!