Till vardags arbetar Helena Sullivan i den amerikanska delstaten Illinois, men under våren sökte hon ett stipendium för att lära sig mer om andra länders metoder för att bygga broar. Valet föll på Sverige – de kalla vintrarna och ljumna somrarna är något som delstaten och Sverige har gemensamt. Men broarnas funktion skiljer sig åt, och därmed även konstruktionerna. Både Flottsundsbron och Vindbron är öppningsbara:
– Vi har knappt några rörliga broar. På landsbygden behövs fasta, breda broar för att skördefordon ska kunna ta sig mellan åkrarna, och i Chicago är broarna så höga att de inte behöver öppnas för båtar, säger hon.
Sverigebesöket inleddes i Göteborg dit hon kom 31 augusti. Där träffade hon Trafikverkets ingenjörer. Några dagar senare reste hon till Stockholm för att lära sig om hur den nya brotypen samverkansbroar konstrueras. Resans sista anhalt var Uppsala.
– Jag tittar både efter likheter och skillnader, och än så länge har jag sett ganska många skillnader. Här värmer man exempelvis betongen för att kunna jobba längre in på vintern. Och så bygger man med kantbalkar av metall, det gör vi inte i Illinois.
Helena Sullivan uppskattar särskilt den tabell med förebyggande underhållsåtgärder för olika typer av broar som Trafikverket har sammanställt:
– Det handlar bland annat om spolning, impregnering av betongen med en vattenavstötande vätska och att röja sly intill broar för att förlänga deras livslängd. Det är absolut något som jag kommer att ta med mig tillbaka till USA, säger hon.