1 Hur kunde det uppstå?
– Det var en blandning av missförstånd och fördomar. Hade det varit i dag hade bemötandet troligen varit annorlunda. Nu var det egentligen endast tre äldre herrar, som hade invändningar. Tidningarna skrev om deras ovilja och jag mötte en av dem i en telefondebatt i lokalradion. För att reda ut sammanhangen kallade jag och min fru till möte i Folkets hus och bjöd in alla i kvarteret för att berätta vilka som skulle bo i Hembygdens gruppboende. När de här tre kritikerna kom till mötet och såg att det fanns företrädare från FUB och från kommunen på plats vände de och gick. ”Ni har ju redan bestämt er”, sade de.
2 Hur kände du då?
– Det är naturligtvis tråkigt. Men man kan inte tvinga på folk sina argument. Det visade sig snabbt efter inflyttningen att de hade varit ute i ogjort väder. Redan när Maria fanns på bild i tidningen under rubriken ”Är det mig ni är rädda för”, tystnade de. Men någon ursäkt fick vi inte.
3 Berätta om Maria!
– Hon är vårt yngsta barn, född 1971. Fram till sju månaders ålder utvecklades hon normalt. Men plötsligt hände något. Hon slutade gripa saker och sitta upp. Det visade sig att hon drabbats av en ovanlig utvecklingsstörning, Rett syndrom. Jag och min hustru Birgit bestämde oss för att inte lämna bort henne till institutionsboende. Hon levde hemma hos oss i villan. Vi fick snabbt och rikligt med hjälpmedel från kommunen. Vi behandlade henne som den hon var, vår dotter med ett svårt handikapp.
4 Hur bemöttes ni på byn?
– Bra, vi förlorade inga vänner och våra söner tog hand om Maria när jag och min hustru Birgit behövde komma ut på något nöje. Men visst hände det att folk tittade eller inte gärna stannade och pratade när jag sköt henne i rullstolen på samhället. Eller så stannade man bakom Maria för att prata med mig och tog ingen notis till henne. Men så är det inte längre. Jag vill påstå att folk i dag är mera upplysta och att fördomar generellt har minskat och nästan inte alls finns hos ungdomen.
5 Hur skall ni fira 20-årsjubileet?
– Jag hoppas att personalen på gruppboendet, som alltid gör ett så bra jobb, ordnar med fest den 24 oktober och att kommunen representeras med några personer. Det skulle vara roligt om kommunalrådet kom. Jag har själv ont i en höft och är beroende av rullator. Det har inneburit att också Maria kommit ut något mindre i friska luften under det senaste året.
Fotnot: Pudas-låda syftar på Folke Pudas från Armastjärvi som år 1983 i tre månader hungerstrejkade i en låda på Sergels torg för att han inte fått indragningen av sitt trafiktillstånd för taxi prövat i domstol. Han fick fyra år senare rätt mot svenska staten i Europadomstolen.