Bland akrylfärg, penslar och målardukar har katten Svante tagit en tupplur. Han brukar hålla Sonia Padazakos sällskap när hon målar. I ena änden av rummet står ram på ram med vitmålade dukar, gamla tavlor som Sonia målat över för att kunna täcka i ny färg. I andra änden av rummet står de tavlor som hon jobbar med för tillfället, alltid flera samtidigt.
– Är jag inne i en målarperiod målar jag hela tiden när jag får chansen. Jag behöver inte ha fem timmar, det räcker med fem minuter. Det är en slags meditation för mig. Mitt liv är mycket som dagis, allt jag gör är roligt.
Lite längre ner på gården i Huddunge ligger en gammal lada. För bara några år sedan var den nästintill fallfärdig, men efter två års renovering är den numera en plats dit "yogisar" vallfärdar. Tidigare höll Sonia Padazakos flera yogaklasser i veckan, i dag håller hon sig till tisdagskvällar.
– Att bara ligga på soffan är min bästa gren. Många i vår tid är uppfostrade att prestera, prestera, prestera, men de flesta behöver göra ingenting ibland. För min del var det ett trauma som gjorde att jag var tvungen att pausa allt. Hösten 2017 förlorade vi vår yngsta son. I stället för att aktivera mig behövde jag isolera mig.
Även inom yogakulturen upplever hon att det finns krav på prestation och perfektion, där svårare positioner ses som synonymt med bättre. På sina egna klasser, och på sin nystartade Youtube-kanal, vill Sonia Padazakos utmana det och gå långsamt framåt.
– Jag har flera elever som är utbrända, det finns många likheter mellan det och ett trauma. Du har inte samma förutsättningar som tidigare och måste återställa hela ditt system. Jag tjatar mycket på mina elever om att göra ingenting.
Hur kom Youtube-yogan in i bilden?
– Jag har frågat mig om det är för att jag vill synas, men främst är det för mina elevers skull. Yogapassen på nätet är ofta gjorda av yngre personer som själva inte har ont ännu. Det finns andra, lugnare sätt att yoga på.
Längs väggarna i ladan hänger många tavlor som bär hennes prägel, med hus i starka färger utan "dolda budskap". Vanligen ställer hon ut två gånger per år, dels i samband med Fest i Heby, dels strax innan jul. I februari gör hon dock ett undantag på Östervåla bibliotek.
– Jag får ofta förfrågningar om utställningar och brukar tacka nej, men just i Östervåla har jag flera yogatanter så jag kände att jag såklart ska ha en utställning för dem.