Alundas höjdhoppartalang kan se tillbaka på en sommar präglad av en efterhängsen fotskada. Det var efter inomhussäsongen, som Oliver Ericsson krönte med JSM-silver, som skadekänningen kom.
– Tyvärr tog jag det inte på allvar, jag lyssnade inte på kroppen, berättar 17-åringen angående fotskadan som innebar att han i våras fick lägga höjdhoppningen helt på is.
– När jag testade att hoppa gjorde det så ont att det svartnade för ögonen, förklarar han.
I stället ägnade han sommaren åt häcklöpning.
– Det kliade i kroppen när jag inte kunde träna, och eftersom löpning inte var något problem tränade jag under sommaren 110 meter häck, berättar han.
Det gick så bra att han på sensommaren tog JSM-brons i grenen.
– Ända sedan jag började med friidrott har jag haft målet att ta medalj på varje SM, och det har jag i alla fall uppnått även den här säsongen, tillägger Oliver som på sex SM-starter har ett facit på lika många medaljer fördelade på ett guld, tre silver och ett brons i höjd, samt ett brons i häck.
Frustrationen över att inte få ägna sig åt favoritgrenen höjdhopp har ändå varit stor.
– Det värsta av allt var att se konkurrenterna vinna på höjder som jag haft bra chans att klara, exempelvis räckte 1,96 till JSM-guld, säger Oliver som har ett personligt rekord på två meter och vid inomhus-SM i våras klarade 1,98.
Efter många veckors rehabträning känner Oliver nu inte längre av skadan och har i lugn takt påbörjat grundträningen inför comeback på höjdhopparbanan.
– Jag har precis börjat med hoppövningar, och känner inget av skadan, berättar Oliver som sedan i våras tränas av UIF-tränaren Jonas Anshelm, som också är förbundskapten för U23-landslaget.
Tävlingssuget är stort och går allt enligt planerna räknar han med tävlingspremiär någon gång kring årsskiftet.
– Det stora målet med inomhussäsongen är JSM i Växjö, där jag även får möta konkurrenter som är ett år äldre. Däribland en dryg handfull hoppare med pers på över två meter – och det blir en ny utmaning, säger han.
Oliver, som haft skadeproblem varje säsong, väljer nu att försöka dra lärdom av det.
– Framför allt att jag ska lyssna på kroppen – och låta träningen ta sin tid, säger Oliver som inte hymlar med de långsiktiga målen.
– Jag gillar att ha höga mål, och där ingår att bli bäst och att en dag få hoppa i OS, säger han.