Det var när barn tre och fyra, tvillingarna Bosse och Ingrid, låg i magen som mamma Anna Rydne på allvar började fundera kring sin livsstil i förhållande till miljö och klimat.
– Först handlade det mycket om att jag inte ville impregnera barnen med gifter. Jag började se över alla produkter vi hade i hemmet, vad de innehöll och vilken effekt de egentligen hade på hälsan och miljön, berättar hon.
Intresset kring det giftfria hemmet ledde till att Anna började blogga under namnet ”Annas kemtvätt”, men det var bara första steget i hennes och familjens resa mot ett mer klimatsmart leverne. Nästa steg blev skräpet. Inspirerad av den amerikanska boken ”Zero Waste Home” av Bea Johnson började Anna dra ned på mängden sopor, ordnade en inomhuskompost och fasade ut engångsprodukter så långt hon kunde.
– Jag insåg till exempel att det inte alls var så krångligt med tygblöjor. Särskilt inte när man har tvättmaskin i lägenheten, säger Anna Rydne.
LÄS MER: Hemma hos maträddaren från Uppsala
Ju mer Anna lärt sig, desto fler goda vanor har blivit naturliga för familjen. Allt från att köpa det allra mesta begagnat till att undvika att slänga saker.
– Nu funderar jag mest på min kompost och hur jag ska kunna odla på uteplatsen. Annars är det mesta en naturlig del av vår vardag. Det är så självklart att handla secondhand att jag blir helt ställd när jag kommer in i ett köpcenter. Jag tycker till och med att det luktar äckligt i en affär med bara nyproducerade saker – de doftar kemiskt.
Anna Rydnes första bok, ”Urban Eco”, handlar om medvetenhet i vardagen. Den utgår från storstadslivet, främst för att Anna själv bor mitt i Stockholm.
– Många verkar tro att man måste bo på landet med självhushåll för att leva klimatsmart. Men för mig innebär ett klimatsmart hem att vi får i oss så lite gifter som möjligt, att vi begränsar mängden brännbara sopor och att vi tar vara på alla resurser – det har ju inget med geografi att göra.
Hon ser bara fördelar med den nya livsfilosofin. Känslan av att leva allt mer hälsosamt, både till kropp och själ, är en av de största. Men det har också blivit en besparing.
– Att handla secondhand är mycket billigare, att inte ha hemmet fullt av engångsprodukter – som blöjor, bindor och hushållspapper – skapar plats i skåpen och färre vändor till affären för att fylla på. Bara det sparar tid. Jag behöver sällan springa till soprummet och jag skurar aldrig sopskåpet eftersom alla mina sopor är torra.
LÄS MER: Hon är självförsörjande "höghusbonde" i Årsta
Anna Rydnes lägenhet är till största delen inredd med loppisfynd och saker i naturliga material. Alla de prunkande krukväxterna får extra näring via kaffesump. De vattnas med ”gråvatten”, det vill säga det vatten som annars bara hade åkt ut i avloppet – till exempel vattnet från torktumlaren. I kök och städskåp finns noga utvalda miljövänliga produkter och köksredskapen är av trä och metall.
– Det kan verka som en liten grej, men de där små plastbitarna som smälter bort från stekspaden hamnar ju i maten. Även om det främst är hälsan jag tänker på så hamnar ju de flesta plaster och mikroplaster vi får i oss i naturen förr eller senare.
Anna Rydne berättar att det absolut knepigaste har varit att förändra är matinköpen. I Sverige är det svårt att köpa mat i lösvikt och vill man välja ekologiska grönsaker får man oftast med sig ännu mer plast hem än om man väljer icke-ekologiskt.
– Förpackningsindustrin är vidrig. Tyvärr måste man lägga enorm tid och energi om man ska dra ned på livsmedelsförpackningar. Jag blir oftast nekad om jag tar med en egen burk till charken, expediten hävdar att det handlar om hygienkrav. Inte ens te fick jag köpa och lägga i egen burk. Där finns massor för politikerna att göra, säger Anna Rydne.
Men förutom just maten känner Anna själv att hon kommit långt i sin klimatresa och hon uppmuntrar alla att se över vad de kan göra i sitt eget hem.
– Det är ju den del av klimatpåverkan vi kan förändra genom de val och vanor vi har. Min bok handlar mycket om att göra små förändringar som ger stor effekt. Det är precis så jag tror att vi måste tänka. Det är inte så svårt egentligen. Kan jag, med jobb och fyra barn, så kan alla! (TT)