Det finns en fördom om att arkitekter i Sverige helst bor i hus som är byggda före 1920. Fördomen stämmer i alla fall in på landskapsarkitekten och mångsysslaren Stina Blomqvist som bor i den varsamt renoverade lanthushållsskolan Kumlan från förra sekelskiftet i Vattholma – där hennes egen farmor gick.
– När vi kom hit 2005 var det väldigt orenoverat. Då var det samma tapeter på väggarna som när min farmor gick på den här skolan. Sen dess har vi renoverat alla ytskikt, säger Stina Blomqvist.
En lanthushållsskola var ett ställe dit unga kvinnor på 1900-talet kom för att förbereda sig inför ett liv som husmödrar på en gård. På Kumlans lanthushållsskola fick eleverna lära sig allt från barnomsorg till hur man nackar höns. Skolan bestod av flera byggnader och i en av byggnaderna driver Stina och hennes man, som också är landskapsarkitekt, ett bed and breakfast.
– Det kom två kullar om året med tjejer i 18-årsåldern som skulle lära sig sköta lanthushåll. Du kan tänka dig att skolan var en sockerbit för socknens unga pojkar! Många av flickorna hittade någon här och blev kvar i området, berättar Stina. Äldre damer som fortfarande bor här har kommit fram och berättar minnen från skolan.
Numera bor familjen Blomqvist i huset som tidigare var skolans internat, med tre sovrum på ovanvåningen och ett kök och tre rum på nedervåningen. Ett av rummen kallar Stina kallar sitt "she-shed", en skämtsam benämning på ett eget rum dit en kvinna kan dra sig undan och ägna sig åt egna intressen (den manliga motsvarigheten brukar kallas man-cave). Rummet är ett syrum med två fönster och fantastiskt eftermiddagsljus från både öster och söder.
Vardagsrummet är kombinerat med ett matrum och husets medelpunkt. Här är mittpunkten inte tv:n, som kanske är fallet i många hem, utan en soffgrupp vid brasan. Tv finns i stället i biblioteket bredvid.
– Det är härligt att ha ett rum där man sitter och pratar med varandra, i stället för att alla sitter vända mot tv:n. Vi ville separera tv-yta från hängyta, säger Stina.
Inredningen präglas av en särskild röd tråd – en djurtråd. Här finns både lejon och hjort i brons, påfågelfjädrar i garderobsblomman och tavlor på kor och katter.
– Jag tycker att det är väldigt roligt med gamla saker. Här finns det knappt något nyköpt, det mesta är ärvt, hittat på auktion eller loppis. Men jag tycker att det är roligt att blanda olika stilar och jag gillar när sakerna har en historia. Lejonet köpte vi från en granne, flera av tavlorna har en annan granne som var konstnär målat.
Har du några arkitektknep att dela med dig av för hemmafixaren?
– Kanske att lägga vikten på stringens, en röd tråd i färg och material. Det ger ett sammanhållet intryck även om du blandar friskt. Nånstans har man det som intresse i mitt yrke, att få allt att harmonisera. Det går hand i hand. Man vill ha en bra boendemiljö, saker som fungerar.
– Folk brukar prata om hur stressande det är att folk ska ha det så fint hemma. Men om man bara inreder med sånt man tycker om och inte är så himla nervös för vad någon annan ska tycka.
Hon menar att det är viktigt att man skapar sitt hem för sig själv, inte för någon annan.
– Gör man det för någon annan, det är nog då det blir opersonligt och man blir inte nöjd heller. För mig ska hemmet vara en fristad, en plats för både och aktivitet och återhämtning. Jag längtar hem, inte bort, säger Stina Blomqvist.