– Det här är bland de svåraste uppdrag vi haft. Vi skulle starta upp på nolltid och är helt beroende av folks välvilja, säger Margaretha Svensson Paras som är verksamhetschef på Uppsala stadsmission.
I slutet av oktober beslutade socialnämnden i Uppsala att ge ett föreningsbidrag på 5,1 miljoner kronor till Uppsala stadsmission. Uppdraget: att hitta fadderhem åt de asylsökande ensamkommande ungdomar i Uppsala som fyllt 18, för att de ska kunna bo kvar och fortsätta skolan här i stället för att skickas till något av Migrationsverkets asylboenden.
Totalt räknar Migrationsverket med att 170 unga som nu är i en asylprocess fyller 18 år fram till 30 juni nästa år. Men enligt Margaretha Svensson Paras är det fler än så som kommer att behöva boende.
– Man har inte räknat med dem som får åldern uppskriven. Det har varit ganska många sådana fall nu.
Strax före jul hade Stadsmissionen hittat 12 platser i fadderhem. Socialnämnden beslutade i höstas att de ungdomar som fyller 18 får bo kvar i kommunens stödboenden, som är en något billigare variant av HVB-hem, fram till den sista december. Därefter hade man hoppats att det skulle finnas tillräckligt med fadderhem. Nu har socialnämnden beslutat att förlänga tiden till den sista januari.
– Vi reagerade över att man hittat så få fadderhem. Nu handlar det om att tagga upp arbetet. Vi har en mycket olycklig situation som är dyr för kommunen och jobbig för de drabbade som lever i stor ovisshet, säger Kjell Haglund (V), som är ordförande i äldrenämnden i Uppsala.
Pengarna till Stadsmissionen är en del av det kommunbidrag som Uppsala får från staten för att ensamkommande över 18 ska kunna stanna tills de fått ett slutligt asylbesked. Resten av kommunbidraget har använts till att låta 18-åringarna bo kvar i stödboenden. Den extra månad som de nu får bo kvar kommer dock socialnämnden få bekosta ur egen ficka. Kostnaden beräknas preliminärt bli 3,6 miljoner.
– Om läget är lika hopplöst vad gäller antal fadderhem i slutet av januari måste vi hitta andra alternativ. Kanske kan exempelvis kyrkorna ha lokaler för ändamålet, säger Kjell Haglund.
Margaretha Svensson Paras tror att det går att hitta betydligt fler fadderhem än hittills. Det var först i mitten av december som Stadsmissionen kom igång med fadderhemverksamheten i full skala, eftersom det tagit tid att rekrytera folk.
– Men det blir svårt att hitta så många fadderhem som behövs. Vi ska titta på andra lösningar också där fler kan bo, som till exempel kursgårdar eller elevhem. Vi hoppas verkligen kunna lösa det här för ungdomarna, för det är en fruktansvärd situation många hamnar i.
I grunden är det dock den unges ansvar att hitta ett boende om man tackar nej till den plats som Migrationsverket erbjuder, påpekar Margaretha Svensson Paras.
– De måste höra med lärare, gode män och andra runtomkring sig. Det är alltid lättare om de inblandade känner varandra. Vårt uppdrag är att stötta.
Hur skiljer sig ett fadderhem från ett familjehem?
– Ett familjehem är en placering gjord av socialtjänsten. Ett fadderhem utreds inte, vi gör en kort intervju men mer hinner vi inte. Ersättningen på tusen kronor i månaden per person och månad är betydligt lägre än familjehemsersättningen.
Vad krävs av ett fadderhem?
– Det är helt upp till fadderhemmet själv. Det kan vara en soffa i vardagsrummet. Hur man gör med mat är något man får komma överens med ungdomen. Man behöver inte bjuda på något. Det viktiga är tak över huvudet.
Och om varken ni eller ungdomen hittar ett boende, vad händer då?
– Då är det Migrationsverkets boende som gäller, det är väldigt tydligt. Men vi hoppas såklart att fler i Uppsala ska vilja ta emot en eller två ungdomar. Man får väldigt mycket tillbaka.