Mikaelsgården ligger intill Mikaelskyrkan.
UNT har tidigare berättat om Bertil "Berra" Ericson som varit hemlös i tre år och Lars-Åke Jansson som var hemlös i sex år innan han fick en egen lägenhet i Eriksberg. Nu har tidningen träffat Paul, som egentligen heter något annat– han gick från att ha en trygg anställning till att bli hemlös inom loppet av ett halvår.
Det Paul beskriver är en ond spiral som han upplever nästintill omöjlig att ta sig ur. För att få den hjälp han behöver, måste Paul ha en fast adress, men för att få ställa sig i kö till kommunens boendeenhet, behöver han ha varit nykter i sex månader.
– Det känns som moment 22, säger han.
Pauls resa liknar många andras, han mötte kärleken, han gifte sig och fick barn. Hans yrke har alltid varit eftertraktat så han har aldrig behövt oroa sig över att bli arbetslös, tvärtom säger Paul att han kanske arbetat lite för mycket i perioder.
Den stora kraschen kom när han och hans fru skilde sig och Paul flyttade ut från deras gemensamma boende.
– Jag har nog alltid druckit lite mycket, men efter skilsmässan rasade allting ganska snabbt. Jag tror faktiskt att jag också hade gått in i väggen på jobbet, men jag förstod det inte då eftersom jag alltid tyckt om att arbeta.
Pauls yrke innebar intensiva jobbperioder och drickandet började stegvis med att han drack så fort han var ledig från jobbet.
– Till slut var jag så uppe i varv att jag tog till drickan för att kunna sova.
Trots det, kunde Paul hålla uppe en fasad men för drygt ett år sedan tog det stopp.
– Jag insåg att det inte höll – jag var helt darrig på jobbet, så jag pratade med min chef och förklarade att jag behövde söka hjälp och därefter sa jag upp mig.
Han fortsätter:
– Den våren levde jag i min egen bubbla, jag struntade i allt – bland annat i att betala räkningarna så när sommaren kom blev jag inte så förvånande av med mitt boende och det var först då som jag sökte hjälp på riktigt.
Paul beskriver härbärget som en plats värre än ett fängelse och säger att det bara är en förvaring av hemlösa.
Enligt Paul är hjälpen i Uppsala väldigt begränsad och han har flera gånger försökt komma med i ett tolvstegsprogram men fått avslag då han inte har en fast adress. I dag bor han på kommunens härbärge i Librobäck, ett akutboende för hemlösa män med missbruksproblem.
– Jag är alkoholist men jag känner mig inte utslagen. Jag duschar varje dag och försöker ha ett liv, men man tillhör samma fack oavsett vilket tillstånd man befinner sig i. Nu strävar jag efter att få ett eget boende så jag kommer bort därifrån, för jag mår inte bra av att vara där.
Paul beskriver härbärget som en plats värre än ett fängelse och säger att det bara är en förvaring av hemlösa.
Enligt Paul är det bara de med alkoholproblem som kontrolleras för att bli insläppta på boendet. "de med drogproblem kan bara knata in på boendet med sina piller. Stämningen blir lätt upptrissad och det är svårt att få ro", säger han.
– De öppnar dörren och serverar mat när man kommer på kvällen, men de gör inget mer – det är på riktigt en misär därinne. Vi som är alkoholister får blåsa för att få komma in, men de med drogproblem kan bara knata in på boendet med sina piller. Stämningen blir lätt upptrissad och det är svårt att få ro.
Han tillägger:
– Vi delar rum och man har ingen aning om vem man ska bo med – om det är en person med psykiska problem, eller ännu värre – en person med kniv. Ibland händer det att den man ska bo med är så drogpåverkad att ögonen står åt alla håll. Det är jättejobbigt.
Mikaelsgården är en av de dagverksamheter som också kan hjälpa Paul med att ta kontakt med myndigheter.
Paul säger att det enda som håller igång honom är dagverksamheter som Mikaelsgården, därför är det särskilt svårt under helgerna när dessa är stängda.
– Man blir tokig av att inte ha något att göra. Jag promenerar varje dag från härbärget och in till stan för att få tiden att gå, men jag önskar att jag kunde få ett annat socialt utbyte.
Pauls resa liknar många andras, han mötte kärleken, han gifte sig och fick barn. Hans yrke har alltid varit eftertraktat så han har aldrig behövt oroa sig över att bli arbetslös, tvärtom säger Paul att han kanske arbetat lite för mycket i perioder.
Paul berättar om när han förlorade sin vän till alkoholen och han blir tårögd när han pratar om den ohållbara situation som hans vän hamnade i.
– Min kompis hade väntat på ett eget boende i över ett år och han var till och med nykter under en längre period för att öka sina chanser, men det tog för lång tid att få hjälp så han trillade tillbaka. Man måste ju ta en person när den är som mest motiverad att bli av med sitt beroende, säger han och tillägger:
– Jag funderar mycket över vad jag har gjort och det känns som att jag lever i en bubbla – man funkar inte som människa av att bara vänta. Men jag har ju satt mig själv i skiten och jag försöker verkligen ta mig ur den, jag är bara rädd för att få den för sent, säger Paul.