Emil Holm är, precis som sambon Angelica Vägermark, uppvuxen på landet utanför Enköping. Han tror att cirkeln ofta sluts när man blir äldre och får barn, att man dras till den miljö man kommer ifrån.
– För fem år sedan skulle jag aldrig kunnat föreställa mig att flytta tillbaka till Enköping. För tre år sedan kunde jag möjligen tänka mig Bålsta. Men för två år sedan kände jag ”Fan, vad skönt det ska bli”.
Det var 2016, när Angelica var mammaledig med andra barnet Astrid, som de köpte tomten med sjöutsikt i närheten av Haga slott.
– Vi bodde vi i en 70-talsvilla i Hässelby och var ute efter en förändring. Det var svårt att ta sig någonstans på helgerna. Jämfört med stressnivån i Stockholmstrafiken är landsvägarna här rena terapin, säger Emil.
Angelica jobbar själv i byggbranschen och var inne på att de skulle rita huset själva, men det slutade med att de anlitade en arkitekt för husets skal och bygglovshandlingarna.
– De vet vad de håller på med. Vi har ångrat det mesta vi inte genomfört av vår arkitekts förslag. Han är byggnadsingenjör i botten och har ibland avrått oss från saker som kanske är snygga, men dyra och ofunktionella, säger Angelica.
Bygget har inneburit ett oändligt antal val, där Emil menar att han och Angelica sällan varit överens.
– Tycker du? Min bild är att jag tänker mer form och du mer funktion. Vi blir inte osams, men har haft mycket diskussioner som jag tror varit bra, säger Angelica.
Emil kan nu i efterhand tycka att de tänkt lite för mycket.
– Varför la vi så mycket tid på vilka handtag vi skulle ha och exakt var på köksluckorna de skulle sitta? Jag la kanske 25 timmar på det. Vi har velat göra allt rätt, men egentligen är ju inget rätt och när man väl bestämt sig så glömmer man alltihop, säger han.
Något Angelica och Emil varit eniga om är att bygga och inreda tidlöst och hållbart.
– Vi vill hellre att det ska funka i 20 till 30 år än att det är supertrendigt, säger Angelica.
Satsningen på kvalitet gör att huset blivit dyrare än de tänkte sig från början. Hur dyrt vill de inte avslöja.
– Jag har haft lite ångest över att vi byggt för mer än vad huset är värderat till. Men det var ett medvetet val – vi vill leva nu och älskar att vara hemma, säger Angelica.
Också Emil kan motivera beslutet, trots några sömnlösa nätter med tankar på ekonomin.
– Vi ville göra det till den viktigaste investeringen i vårt liv, i oss och familjen. Och vi är riktiga hemmagrisar.
– Ja, vi är definitivt helst hemma både på kvällarna och semestern. Sen gillar jag jättemycket att ha folk på besök, säger Angelica.
Hon tycker att vardagen blivit enklare och roligare sedan flytten i augusti förra året.
– Det är lättare att göra saker efter jobbet, som att hälsa på släkt och vänner. Jag känner mig trygg här, det gjorde jag inte i Stockholm. Och det är avstressande när man kommer hem och får se det här.
Rummets fönster täcker nästan hela de tre ytterväggarna och erbjuder en vidsträckt utsikt över fälten, åkerholmarnas spirande grönska och Mälarens ljusa vatten. Angelica berättar om hur de spanar på förbipasserande rådjur, harar och fåglar. Även Emil är entusiastisk över att ständigt ha naturen närvarande.
– Här är man mitt i hösten när löven yr och mitt i snöstormen på vintern. Det är fantastiskt när man får bo i en snödriva, säger han.