Intresset för second hand, antikt och vintage har fått ett uppsving, inte minst tack vare sociala medier. En av de som har tagit rollen som inspiratör är Gustav Broström, vars Instagramkonto "Gustavsloppis" följs av tusentals fyndsugna svenskar.
– Jag har alltid haft ett loppisintresse. Min mormor var en samlare av rang, som gjorde hundöron i "Stora antikboken" varje gång hon införskaffade något. Mamma ärvde det till viss del och tog ofta med mig på loppis. Nu brukar jag och mina fyra systrar åka på "vintage-weekends" till olika småstäder och besöka alla loppisar och second hand-affärer. Perfekt semester!
Det som utmärker Gustav lite extra bland alla loppissugna svenskar är att han känner igen ett fynd när han ser det. Stämplar, formgivare och tillverkare – det mesta finns i bakhuvudet och hjälper honom att avgöra när han ska slå till och när han ska låta saker stå kvar.
– En del kan rabbla Sveriges städer i storleksordning, andra kan laguppställningen från fotbolls-VM 1994 som ett rinnande vatten. Jag kan formgivare och har bra minne för dekorer och stämplar.
Hans år i modebranschen i kombination med ett stort historieintresse har lagt en bra grund.
– Ta till exempel Jan Ekselius fåtölj Etcetera, den har ett självklart släktskap med Marianne Westmans servis Annika för Rörstrand som i sin tur har samma formspråk som något ugglan Hedvig i tv-serien "Från A till Ö" skulle ha på sig. Allt hänger ihop!
Trots sitt stora intresse har Gustav Broström börjat dra ner på antalet loppisbesök, för att inte samlingarna ska växa honom över huvudet. En in, en ut, är det som gäller. Det som fortfarande får passera Gustavs tröskel är saker med "stark formgivning". I dag är Gustavs lägenhet inredd med loppisfynd, som sakta men säkert har ersatt "flytta hemifrån-kitet" han fick i studentpresent.
– Jag dras till möbler och föremål som uttrycker något. Det spelar ingen roll om det är svenskt 1970-talsglas eller mässing från 1930-talet, om det tilltalar mig får det följa med hem.
Något han konstant håller utkik efter är delar till Folke Arströms bestickserie Thebe i rostfritt stål som formgavs på 1940-talet. Vid det här laget har han några hundra delar, och han använder dem varje dag.
– Serien är både snygg och praktisk och jag njuter varje dag när jag öppnar besticklådan för att duka! Anledningen till att jag samlar på just den är att den är en av de första saker jag minns från antiktidningar. Den självsäkra formgivningen och hur besticken ligger i handen gör det till ett nöje att äta, berättar Gustav Broström.
Samlingen har vuxit fram del för del, Gustav hittar ofta en ensam gaffel eller ett par skedar åt gången. Det har tagit tid, men det är halva nöjet.
– Tjusningen ligger i det långsamma och systematiska arbetet. Att identifiera delar, byta, buda och rafsa i lådor. Visst, jag hade kunnat gå in på nätet och klicka hem alltihop på en auktionssajt, men då försvinner charmen.
Vid sidan om besticken samlar Gustav Broström också på byster och skulpturer, något som märks tydligt bland bilderna på hans Instagramkonto.
– Det är tungt och utrymmeskrävande, men det ger verkligen karaktär till ett rum att ha hålögda män och kvinnor som stirrar på en när man äter chips i soffan, säger han med ett skratt.
Instagramkontot startades som ett utlopp för kreativitet och – erkänner han – kanske undermedvetet för att rättfärdiga hans inköp.
– Jag blir ofta igenkänd på loppisar, vilket leder till högre priser men också massor av härliga samtal och utbyte av kunskap! Det händer också att folk blir intresserade av det jag samlar på, och det är inte sällan jag får bilder skickade till mig där folk har hittat högar av Thebe och skulpturer, då blir jag avis!
Gustav Broström märker av hur trenderna från modebranschen färgar av sig på övriga inredningsbranschen och tvärtom. För ett par år sedan var suget stort efter blåvitt, romantiskt porslin och emaljerade föremål, medan han i dag märker att många främst letar saker av god kvalitet och enkla föremål att använda, älska och slita.
– Självklart blir man påverkad av att se "trendiga" saker i sitt flöde! Jag lyfte trätulpaner på mitt konto, och som genom ett trollslag såg jag trätulpaner överallt. Folk skickade bilder på sina nyinköpta tulpaner och stylade i buketter med både levande och torkade blommor!
För Gustav spelar det ingen roll om det är en tillfällig bakluckeloppis, tjusig antikbutik eller second hand-affär i hans eget kvarter. Tjusningen består i att aldrig riktigt veta vad man kommer att hitta.
– Drömmen vore att snubbla över en Futurum-hylla av Axel Einar Hjorth eller Estrid Ericsons spegel 2492! Jag har inget behov av att hitta en bortglömd Rembrandt. Jag vill i stället hitta guldkorn för hemmet, saker att bli gammal med, säger Gustav Broström.
Han säger också att han inte definierar ett "fynd" på samma sätt som alla andra. För många handlar det om att hitta något till ett billigt pris som är egentligen är värt mer, men Gustav Broström vill hitta något som får det att "kittla i magen".
– Jag har snubblat över två magiska speglar som ofta tillskrivs Estrid Ericson för Svenskt Tenn, helt perfekta för min hall. För en tid sedan köpte jag två tidiga Artek-stolar för 150 kronor styck på Myrorna, och mitt senaste fynd är två sena Picasso-litografier. De har inte något högt värde alls, men är riktigt roliga då de tillhör hans Suite 156 – väldigt snuskiga med andra ord.
