Uppväxtens hus i krigets Beirut hade tretton våningar – sexton om man räknar med svartbyggena. Men där slutar likheten med lägenheten på elfte våningen i Kvarntorgets höghus. Här bor Mohamad Hassan sedan tre år tillbaka tillsammans med Malena Ranch och numera även sonen Salomon.
– Jag följde ibland med mamma när hon städade hemma hos folk och vågade aldrig ens drömma om att själv en dag bo lika fint som dem, säger han.
Samtidigt hade själva bostaden inte samma betydelse där som här.
– För mig var hemma inte lägenheten, utan kvarteret, sammanhanget, människorna. Vi gick in till varann som vi ville genom olåsta dörrar. På så sätt var hela huset ens hem.
Efter snart 30 år i Sverige har Mohamad Hassan vant sig vid ett liv med större integritet.
– Alla, även jag själv, är väldigt upptagna. Vill jag och min syster träffas måste vi boka en tid. I Libanon kommer man bara förbi.
Med vintersolen på väg ner över taken är det svårt att slita blicken från köksbordets utsikt över Uppsala.
– Jag har alltid fascinerats av höjder och under alla år som seglare har jag ständigt varit på jakt efter solnedgången. Här ser vi den hela tiden, säger han.
Mohamad Hassan har bott i de flesta av Uppsalas stadsdelar. Sedan han först kom till Gottsunda som 18-åring har han bockat av både Löten, Flogsta, Eriksberg, Salabacke, Sivia Torg, Norby och Luthagen.
– Sävja har jag inte provat på än, det återstår.
Uppväxten i Beirut formade honom till en utpräglad stadsmänniska. På ett inramat foto över barndomens stad pekar han ut platserna där han och kompisarna spelade fotboll, stränderna och havet där de badade innan det var dags att gå hem.
– Jag är en spontan person, präglad av att ha nära till allt. På min lediga tid vill jag inte planera utan kunna slå upp tidningen och gå på den match, utställning eller konsert jag känner mig mest intresserad av för stunden.
Politikerna Mohamad Hassan och Malena Ranch lever merparten av sina liv utanför hemmet, som främst fungerar som en bas för andra aktiviteter.
– Vi är ute jämt och sällan hemma samtidigt utan möts ofta i dörren, säger han.
Under sina tre år i lägenheten har ingen av dem haft särskilt mycket fokus på att inreda den. De flesta tavlorna kom upp först veckan innan UNT Bostads besök och flera väggar lyser fortfarande vita.
– Vi har funderat på att sätta upp en tapet, men det kräver ju att vi både bestämmer oss och beställer en. Och jag tycker det är viktigare att det är rent och ordnat än snyggt, säger Mohamad.
Malena kommer hem med rödkindade Salomon från pulkabacken. Hon prioriterar annat än att vara pedant, men bekräftar att Mohamad är bra på att städa och stryka kläder.
– Det har jag lärt mig av att hänga med mamma när jag var liten, menar han.
Städivern krockar med Malenas önskan att skaffa katt, så här pågår förhandlingar.
– Jag har inte vant mig vid att ha djur hemma. I Libanon var alla hundar antingen vilda eller vakthundar med sjukdomar att akta sig för. Det är en tröskel för att kunna se djur som kompisar. Förutom att de hårar, säger Mohamad.
Framför bokhyllans foton på kurdiska släktingar väcks deras livshistorier till liv. Mamman som dog dagen efter att Muhamad senast besökte henne. Och farfaderns uppväxt i det syriska område som nu invaderats av Turkiet.
– Alla kurder ser med oro på utvecklingen. Vi brukar säga att bergen är våra enda vänner. Nu har jag ett eget, här hemma, säger han.