Som inredningsarkitekt jobbar den Uppsalabördiga Tina Marin främst med offentliga miljöer, restauranger och hotell. Och det är inte ovanligt att inspiration från arbetet smyger sig in i den egna bostaden — något av en sekelskiftsdröm, belägen endast en liten promenad från Vasaparken i Stockholm.
— Jag brukar inspireras av det jag jobbar med just för tillfället, berättar hon. När vi flyttade hit och ritade toaletten höll jag på med ett hotell och ritade just badrummen. Jag tog med mig ganska mycket från det arbetet, och det blev faktiskt ganska likt. Jag jobbar med så många olika stilar att det skulle kunna riskera att bli spretigt om jag tar med mig alla idéer hem men vi har ändå försökt hålla en röd tråd på något vis så att allt ska passa ihop i rummen, färgmässigt och stilmässigt.
En av de röda trådarna är en den mjukt smaragdgröna färgen som sticker ut i köket, även det ett rum som influerats av Tinas arbete med restauranginredning: bistroinspirerat. Men det finns skillnader på att inreda hem och hotell, kök och bistro.
— I jobbet är jag alltid mer noggrann med helheten än i mitt eget hem. Här har man ju också med sig saker som har en historia som kanske inte passar perfekt enligt någon mall, men som har affektionsvärde. Saker som man mår bra av och bli glad av.
Till Stockholm flyttade Tina under studietiden – det saknades konstutbildning i Uppsala. Först blev den högskoleförberedande konstskolan Basis, sedan Konstfack.
— Jag har alltid tecknat och målat väldigt mycket och ville bli konstnär. Sen när jag gick på Basis fick jag upp ögonen för att hålla på med inredning. Eftersom jag målade mycket perspektiv och miljöer, så kändes det väldigt passande och rätt.
I hemmet finns flera av Tinas alster. Bland dem många möbler, som ett bord i en halvcirkel som ser ut att genomborra väggen, gjort av mdf-skiva, stål och glasskiva. På en maffig tavelvägg i köket hänger flera tavlor och porträtt som Tina har gjort, sida vid sida med den 15-åriga dotterns målningar – begåvningen går i släkten.
Tavelväggen pryds också av en rustik stege som passar så bra att den skulle kunna passera enbart som prydnad – men den är välbehövlig. När Tina och maken Carlos byggde ut köket utnyttjade de höjden genom att bygga skåp nästan ända upp till taket, eftersom hemmet var torftigt på just förvaringsutrymmen innan det ritades om.
— Åh, jag letade länge efter en stege som förutom att vara funktionell i köket skulle vara funktionell men presentabel, den måste ju stå framme, vi har ingenstans att gömma den, haha. Så en dag såg jag den, på loppis på Norrtullsgatan. Den är snygg med lite ranglig.
Stilen på hemmet följer stilen på byggnaden utan att helt kapitulera för den. Det är modernt utan att krocka med sekelskiftsklangen. En och annan designklassiker sticker fram – Charles Ray Eames-stol, en stol från Vitra. Det saknas inte heller detaljer med affektionsvärde; Tinas mammas gamla sekretär, konst från Mocambique – där Tinas syster bor, Tinas mans Carlos sabel som han fick när han tog examen från militärhögskolan i Colombia.
På väggen hänger också en liten avbildning av Domkyrkan i Uppsala. Ja, Vasastan i all ära, men hur blir det med Uppsalaabstinensen? Helt okej ändå, visar det sig.
— Jag är i Uppsala väldigt, väldigt ofta, så jag behöver aldrig sakna det.