Kanske beror det på att hon är född i USA och fortfarande amerikansk medborgare, men när Hanna Pontén Brattgård tittar ut genom sitt stora fönster mot Luthagsesplanaden brukar hon låtsas att det är Manhattan hon överblickar.
− Jag leker att jag bor vid Central Park. Men när det dyker upp en buss som det står Enköping på blir det lite svårt, säger hon och skrattar.
Katten Hjördis klättrar runt på oss och verkar inte veta till sig av lycka över att matte är hemma i dagsljus. Till vardags är Hanna Pontén Brattgård advokat och vd för Agenda, tidigare Ahlford, advokatbyrå, med långa dagar som följd. Kvällarna tillbringar hon i stallet med familjens två hästar. Förutom sina allra första år i livet, när familjen bodde i USA, har hon varit en inbiten Uppsalabo. Hon växte upp i stor familj i Kåbo, och har sedan bott bland annat i Uppsala Näs, vid Stora torget och under många år i villa i Eriksberg.
− Vi bodde i ett stort hus men så flyttade barnen hemifrån och min man började veckopendla till Sundsvall, så det kändes inte hållbart att bo kvar. Vi bestämde oss för att förenkla tillvaron och minimera alla måsten som följer med ett hus.
Sedan ett par år tillbaka bor de alltså i en 175 kvadratmeter stor lägenhet, byggd 1958, på Luthagsesplanaden.
− Jag såg denna i en bostadsannons och tänkte att det kanske ändå skulle gå att bo i lägenhet trots att trädgården försvinner. Innan vi var på visningen trodde jag att jag skulle drabbas av lägenhetsångest så fort jag kom in, men det gjorde jag inte.
En viktig bidragande orsak till det är att det inte är några hus framför utan fri utsikt. Dessutom uppskattar hon att hon kände till de tidigare ägarna, vilket ger en känsla för husets historia.
− Det har bara varit en ägare till den här lägenheten sedan den byggdes, och nu är vi nummer två. Familjen Fagerberg bodde här med sina sex barn, och är man Uppsalabo som jag så känner man alltid någon Fagerbergare. De i sin tur tyckte det var kul att det var någon annan Uppsalamänniska som flyttade hit.
Men eftersom en enda familj bott där under lång tid och dessutom med många barn, var bostaden sliten. Hanna och hennes man bestämde sig för att göra om alla ytskikt men att inte ändra något i grunden. De har inte flyttat väggar, och inte heller tagit bort den väggfasta stora bokhyllan eller några dörrar. Också där de behövt göra om, som i köket, har de hållit sig till den ursprungliga stilen.
− Det som gått att behålla har vi behållit. När vi behövt modernisera har vi ändå försökt ha kvar 50-talskänslan. Det går inte att ta fördelarna med nyproduktion och stoppa in i en gammal lägenhet utan man får anpassa sig till huset resonerar Hanna.
På frågan om vad som är viktigt i deras hem svarar Hanna blixtsnabbt: ”Konst!” Redan i hallen möts besökaren av konstverk, allt från moderna namnkunniga konstnärer till barnens teckningar, från golv till tak.
− Vi är inte jättekunniga men gillar att titta på och köpa konst, lite högt och lågt. Det är en rolig sak att göra tillsammans. Ofta blir det svensk modern sådan. Vi är inte så aktiva att vi ligger och bevakar, men går mycket på gallerier.
På väggarna hittas bland andra Kalle Berggren, Berta Hansson och lokala konstnären Lotta Nordström som syr med symaskin på papper. En av Hannas anställda, biträdande juristen Sara Larsson, har också lämnat sitt bidrag.