Eller nytt? Nej, det är en sanning med modifikation. Nyköpta saker är lätträknade hemma hos Lisa Svensson Skoog och hennes make P-U Svensson. I deras hem är det återbruk som gäller, även om P-U – de få gånger han följer med – föredrar att sätta sig i ett hörn med en bok när Lisa går loss på loppisarna i stan.
Tankarna dras till barndomens dockskåp, där kreativiteten kunde få fritt spelrum. Hemmet har inretts med loppisfynd och arvegods, dels i originalutförande, dels i omklädda, ommålade och kärleksfullt ompysslade versioner. Från lamporna i taket till mattorna på golvet. Från topp till tå. Det färgstarka, glada hemmet är en kopia av Lisa själv, som är klädd helt i fyndat och begagnat, med egentillverkade örhängen som pricken över i. Dagen till ära matchar hennes tröja också det ljust gröna köket.
– Till och med mina finaste festkläder har jag hittat begagnade, säger Lisa förtjust.
Paret har bott i samma lägenhet i över fyrtio år. 1977 var året då de flyttade in i tvåan i huset som byggdes 1929. Lagom till att familjen skulle utökas sju år senare, gavs tillfället att köpa trerummaren ovanför och paret slog till.
– Vi hade några arkitekter här som sa att en trappa till den andra lägenheten inte gick att ordna. Men Lisas bror, som på den tiden precis börjat läsa på KTH, löste problemet och två månader senare hade vi en etagelägenhet på nästan 200 kvadratmeter, säger P-U.
Lösningen blev att gå in i treans garderob, för att komma ut ur tvåans skafferi. Mycket är bevarat i lägenheterna, de vackra parkettgolven till exempel, och några av köksluckorna som fått nytt liv med hjälp av lite färg och nya stommar.
– En kan tycka att det är onödigt stort för två personer, men vad skulle vi göra av alla saker? säger Lisa.
Och vad skulle barn och barnbarn säga? Lisa och P-U har dem ofta på besök och det finns inga ställen som barnbarnet Eje inte har tillgång till. Självklart finns också barnens gamla leksaker väl bevarade för nästa generations lekar och bus.
Återbruk och begagnade prylar är ett intresse som funnits hos Lisa genom livet. Som student under slutet av 70-talet var hon redaktör för Ghasetten, Gästrike-Hälsingenationens medlemstidning, där hon startade en ”Slit och sälj”-sida för studenter att annonsera ut saker de ledsnat på. Kanske kommer passionen för loppisar redan från modersmjölken:
– Min mamma brukade säga ”Ett fynd är något man absolut inte behöver till ett pris man absolut inte kan motstå”, berättar Lisa.
Vid frågan om hon har något särskilt loppisfynd eller pryl hon gillar svarar hon kort och gott att hon tycker om många av sina saker. Men favoriterna verkar ändå innebära någon personlig koppling, som till exempel en vas hon fått efter sin farmor, eller ljusstaken hon återbrukat och själv målat om. Och hon är väldigt svag för skor, vilket ett av de små urklippen på kylskåpsdörren vittnar om: ”There’s always room for new shoes”.
– Men ibland kan jag bli lite trött på alla saker, jag blir ”less på more” helt enkelt, skämtar hon.
Lisa går inte efter trender och är inte rädd för att blanda färger och mönster. Hon köper det hon gillar, och funktion är numera en faktor att ta med i beräkningarna.
– Jag har en liten regel just nu; så länge sakerna jag hittar är till förvaring är det okej att köpa dem.
Samtidigt pekar hon på en vägg full av tavlor:
– Där är min kyssamling.
Såklart. Tankarna vandrar återigen till det gamla dockhuset – tänk den som haft en vägg av kyssar.