Hans Blix har en lång karriär som diplomat. Bland annat har han varit utrikesminister, generaldirektör i IAEA och folkrättsakkunnig i UD.
– Det där är nog min favoritplats i hela världen, säger Hans Blix och pekar ut genom fönstret som vetter ut mot den blomstrande trädgården utanför sommarhuset på Gräsö.
Där har han för humlornas och fjärilarnas skull sparat en ö av favoritblomman Åkervädd. Här tycker han om att titta på fåglarna som besöker trädgården för att äta av talgbollarna eller doppa sig i fågelbadet.
– Det är som att se dem dansa sin egen lilla balettshow, säger han och skrattar.
Hans Blix år 94 år, och hans meritlista är lång.
– Jag visste tidigt att jag ville ägna mig åt något som kunde bidra till en fredligare värld. Jag bestämde mig då för att delta i vidareutvecklingen av folkrätten.
Hans Blix studerade till jurist i Uppsala och tog sedan en doktorsexamen i Cambridge i England och forskade på Columbiauniversitetet i New York. Sedan tog han en doktorsexamen på Stockholms universitet. Därefter har han haft många prestigefyllda uppdrag, så som folkrättsakkunnig i UD, utrikesminister och statssekreterare.
– Och så halkade jag in på IAEA år 1981 (Internationella atomenergiorganet i FN, redaktionens anmärkning). Det var en slump, jag var väldigt tveksam först. Vi vandrade och tältade i fjällen hela familjen den sommaren. Jag minns att en kväll så frågade jag vad familjen tyckte om att flytta till Österrike i fyra år. Det var inga protester så då ställde jag upp.
Tomten vid sommarhuset är full av Åkervädd. Den har han sparat för att humlor och fjärilar tycks älska dessa växter. Den biologiska mångfalden är viktig, tycker Hans Blix, som under sina år på Gräsö har sett många arter försvinna därifrån.
Sedan följde 16 år i Wien, där Hans Blix var generaldirektör i IAEA. Hans fru Eva jobbade då i Genève och Bryssel. I tio år fick de leva åtskilda.
– Det var inte idealiskt, men nu har vi varit gifta i 60 år så det fungerade. Vi är ett bra team, Eva och jag.
I tre år var han chef för FN:s vapeninspektörer i Irak, vars syfte var att undersöka om Irak hade massförstörelsevapen.
– Det var det mest dramatiska i mitt liv. År 2000 började vi bygga upp en inspektionsstyrka för att granska kemiska och biologiska medel och missiler.
Det här är Hans Blix åttiofjärde sommar på Gräsö. Sommarhuset var på 1800-talet en ladugård som bland annat huserade kor och får. Sedan byggde Hans Blixs pappa om det till det bostadshus det är idag.
Trots uppdrag världen över har Hans Blix varit på Gräsö varje år i 84 år. I sommarhuset har paret inrett med konst och föremål från hela världen. Tavlor som hans pappa målat varvas med reproduktion av 1500-talskonst, tavlor från lokala konstnärer och minnen från resor. I taket hänger två blåsfiskar och ett skinn från en Boaorm. På väggen hänger ett par horn som är en gåva från Mongoliet och delar av en 1800-talsmangel som stod på vinden i ett av husen på gården.
Hans Blix sommarhus är inrett med konst och minnen från hela världen. På bilden syns bland annat ett par horn från Mongoliet och en tavla som hans pappa har målat. Motivet är utsikten från vardagsrumsfönstret.
Det är inte bara konst som pryder vardagsrummet hos Hans Blix. I taket över soffan hänger två blåsfiskar. "Jag tycker det är lite kul. Om någon sitter där för länge kan man hota att släppa ner fiskarna på dem" skämtar han med en gest mot soffan.
– Jag trivs bra här. Särskilt nu när jag är handikappad och har stannat hemma mycket är det skönt att vara någonstans där vi bonat om själva.
I september 2021 drabbades Hans Blix av TBE.
– Jag kunde inte röra mig. Jag föll ihop på golvet och kunde inte ta mig upp själv. Min äldsta son fick köra mig till Huddinge. Sedan följde ett par veckor som jag inte har något som helst minne av. Jag fick ligga på sjukhus i två månader.
Konvalescensen har varit lång. Nu är han på bättringsvägen och kan ta sig fram med hjälp av kryckor.
– Det är klart att det har varit påfrestande. Men under den här tiden har jag kunnat avsluta skrivandet av en bok som jag har skrivit på i nästan tio år. Den handlar om risken för krig och den, som jag tror, minskande risken för krig.
Bokens titel är "A farewell to wars", en associering till klassikern "A farewell to arms", av Hemingway.
"Här är boken", berättar Hans Blix, och refererar till boken "A farewell to wars". Den har har skrivit på i tio år, men nu är den äntligen klar.
– Jag tror att man kan skönja ett övergivande av krig som maktinstrument. Då kan man ju fråga hur jag kan säga det just nu när man ser hur det går i Ukraina. Men jag tror att Ukraina är en anakronism och att det är ett irrationellt krig. Krig betraktas i dag av mänskligheten som oacceptabelt, det gjorde det inte förut. Det håller på att ske en skiftning över till andra påtryckningsmedel. Det är ekonomiska påtryckningar men även cybermetoder.
Hans Blix menar att Ukrainakriget inte innebär att det kommer bli allt fler krig, utan snarare är att betrakta som undantaget som bekräftar regeln.
– Att invadera Ukraina var ett irrationellt beslut och ett beslut som fattades på usla premisser. Putin föreställde sig att ukrainarna skulle känna sig som slaver och att de skulle hålla ihop med den ryska och slaviska kulturen. Det var en total felbedömning. I stället stärkte det ukrainsk självkänsla och nationalism. Men det är inte en unik felbedömning. I USA fanns människor som trodde att amerikanska styrkor som klev in i Irak 2003 skulle hälsas med blommor på pansarbilarna. Det blev inte så.
Hans Blix har varit i sommarhuset på Gräsö från maj till augusti under pandemin. I bakgrunden syns en tavla som är köpt på Gräsö konstrunda. "Det är en Alundakonstnär som målat den. Jag och Eva föll direkt för den. Det är Apollofjärilar på och sådana fanns här när jag var liten, men nu var det många år sedan jag såg en", berättar han.
Är Ryssland ett hot mot Sverige?
– Nej. Ryssland var rädda för att bli inringade av Nato, det var den centrala anledningen till invasionen av Ukraina. Det finns inget som tyder på att de har planer på Sverige eller Finland.
Så länge det inte Natos styrkor eller installationer införs här är inte Ryssland ett hot trots att de i och med svenskt och finskt Natointräde blir mer inringade än tidigare, menar han.
Hans Blix har varit skeptiskt inställd till ett svenskt Natointräde.
– Den svenska debatten om anslutning har varit närsynt. Den har bara fokuserat på att Ryssland under Putin är farligt och inte på de långsiktiga konsekvenserna. Det var bra att Sverige och Finland fanns här och underlättade avspänning kring den ökande spänning man hade runt Ukraina. Med Natomedlemskapet följer ökad spänning i Östersjöområdet och därmed risk för att gnistor slås, säger han.
– Man tänker att "vi tar en överförsäkring, det kan inte skada". Nej, inte på annat sätt än att det ökar spänningarna och är mycket mer kostsamt.
När fler Natofartyg och flygplan patrullerar Östersjön blir risken större för friktion med Ryssland, menar han.
– Militära spänningar och kostnaderna för det är formidabla. 1,7 triljoner används årligen av jordens länder för militära ändamål. Detta i ett läge då man saknar tillräckliga medel för effektiv bekämpning av den globala uppvärmningen.
Han menar dock att när Finland ansökte om Natomedlemskap blev Sverige också tvungna att göra det. Det skulle blivit svårt att planera försvaret kring Östersjön om vi var det enda nordiska landet utanför samarbetet.
– Nu är det bara att gilla läget. Vi måste vara lojala Natomedlemmar, men också inom Nato försöka styra alliansen till nedrustning, avspänning och till att upprätta en fredlig ordning.
Runt sommarhuset är djurlivet rikt. Hans Blix tycker särskilt mycket om att titta på fåglarna. "Imorse var det en hackspett här, som riktigt rullade sig i fågelbadet" berättar han förtjust.
Finns det en risk för kärnvapenkrig?
– Ja, genom misstag eller eskalering. Ryssarna är oförsiktiga med att vifta i luften med sin kärnvapenkapacitet. Det tycker jag är ansvarslöst av dem. Men de är säkert oerhört rädda, lika rädda som USA är.