Ambitionen med projektet är att skapa mötesplatser för samtal och reflektion.
Både avrättningsplatsen Trekanten och den norr om Horsskogen ligger inne i skogen, men ändå synliga intill landsvägen, nära sockengränser där många människor passerade.
Trekanten ligger på gränsen mellan Österfärnebo socken, Torsåkers socken och Årsunda socken. Genom halshuggning och stegling; att spika fast en avrättad persons kropp eller huvud och eventuellt högra hand på en påle, avrättades vad man känner till, sju personer här åren 1695, 1703, 1704, 1720 och 1752. Här står Conny Karlsson Lundgren för den konstnärliga gestaltningen.
Horsskogen vid läns- och sockengränsen Hedesunda/Östervåla ligger vid vägen mellan Horrskog och Kolarbyn. Här avrättades tre, fyra personer genom halshuggning och bränning på bål åren 1752, 1820 och 1851. Här har Erik Rask gjort den konstnärliga gestaltningen.
I sin gestaltning Rum för undantag (svarta speglar) har Conny Karlsson Lundgren skapat en temporär minneslund. Det lilla markområdet markeras av material som annars används för avspärrningar och tillfälliga byggen: svartpigmenterat glas, metall, rep, naturgummi.
– Formen på inramningen av området har jag fått fram med hjälp av gamla kartor. Inramningen av marken har någon gång hört till någon av de tre socknar som ligger här i gränslandet. Jag vet inte exakt vad avrättningarna skedde, om några genomfördes på det område jag ramat in, eller strax utanför.
Conny Karlsson Lundgren illustrerar med sju stycken övervakningspeglar, svarta speglar, så kallade Claudespeglar, en per person som avrättades här mellan år 1695–1752, Michel, Brita, Cherstin, Anders, Brita, Olof och Eric. Speglarna reflekterar och "kontrollerar" platsen, med en intention att förstärka Trekantens berättelse.
I december monterar han ner installationen vid Trekanten.
Titeln för Erik Raks installation i Horsskogen är AOD och gjort av handsömnad och korsstygn på linneduk.
Erik Rask tolkar och gestaltar ett öde i sin egen släkts historia med referenser till sitt arbete som konservator. Verket består av ett flertal broderier utförda i rött märkgarn på vitt linne. Texterna på dessa bygger på de vittnesmål och det domslut som ledde till att konstnärens anmoder Anna Olsdotter avrättades här år 1820.
Broderierna är placerade på och omkring avrättningsplatsen med centrum vid den flata stenhäll som var den plats på vilken Anna Olsdotters kropp brändes efter halshuggningen.
Texterna är broderade med det typsnitt som Annas barnbarnsbarn broderade sina märkdukar med ett halvsekel senare. Texterna beskriver de svåra förhållanden hon levde med sina barn, sin man och sin svärfar. Domslutet väcker frågor och kan tolkas som att Anna, efter att först ha nekat, tar på sig hela skulden för att rädda sina barns framtid.
Genom installationen vill Erik Rask lyfta fram henne och uppmärksamma den orättvisa som hennes tveksamma rättsprocess och dödsdom var. Texterna kan ge en förståelse för eller en förklaring till varför hon handlade som hon gjorde, varför hon erkände sig skyldig och tog på sig straffet i en rättegång som förmodligen skulle ha fått ett annat utslag om den hade ägt rum idag.
Han har valt att skapa verket i material som inte är beständigt, som vittrar sönder. Nedbrytningen av materialen, menar han, har något att säga om hur minnen har en förmåga att blekna.
Källa: http://avrattningsplatser.se