Liksom många andra minns Hans-Göran Björk ögonblicket väl när han själv fick reda på att Sveriges statsminister hade blivit mördad.
– Jag hörde det på radio och min första tanke var nåt i stil med att ”inte får man väl skämta om att statsministern är död”, berättar Hans-Göran Björk.
Han sitter hemma vid rumsbordet i Harbo som är fyllt av pärmar med dokument och tidningsklipp om Palmemordet som han själv sparat på sig.
Själv kom han i kontakt med Palmeutredningen redan några dagar efter mordet i samband med att polisen gått ut med uppgifter om den uppmärksammade 33-åringen som, liksom Hans-Göran Björk vid den tiden, bodde i Karlskrona.
– Aftonbladet hörde av sig eftersom de felaktigt fått för sig att jag kände till 33-åringen – däremot kände jag två av hans syskon. Efter det hade jag löpande kontakt med 33-åringens advokat Henning Sjöström, berättar han.
Det var under sina år som nyhetsjournalist på Sveriges Radio, då han var med och startade debattprogrammet Efter tolv i P4, som han själv började han gräva om Palmemordet. Bilden som framträdde var framför allt en undermålig polisutredning.
– Polisutredningen var klantig och amatörmässig – och det började redan på mordnatten med obefintliga avspärrningar och spår som inte säkrades, berättar Hans-Göran Björk som menar att polisen sedan alltför tidigt låste fast sig i storskaliga teorier, allt medan konspirationsteorierna flödade.
LÄS MER: Intervju med Joakim Palme
Själv insåg han vikten av att komma i kontakt med Lisbet Palme som skyggt dragit sig undan alla intervjuer.
– Till slut lyckades jag vinna förtroende hos Lisbet Palme genom en gemensam bekant. Vi satt sedan ned och samtalade vid två–tre tillfällen, där resultatet blev intervjun som sändes i radio 16 april 1994, berättar Hans-Göran Björk som var den förste journalist som intervjuade Lisbet Palme om mordet.
Under samtalen framträdde bilden av en sviken och misstrodd före detta statsministerhustru.
– Jag fick sympati för henne. Hon var psykologutbildad socionom, och en van iakttagare, och ändå hade hon inte blivit trodd av polis och rättsväsende, berättar han.
För Hans-Göran Björk berättade Lisbet Palme bland annat om kvällen före mordet – om hur hon och maken sent på eftermiddagen 27 februari, sedan livvakterna kallats hem, hade bestämt sig för att gå på bio tillsammans med ena sonen. De tog tunnelbanan från hemmet i Gamla stan.
– I efterhand såg vi ju hur livvaktsstyrkan var helt utan organisation och beredskap för oplanerade händelser, menar Hans-Göran Björk.
Efter biobesöket skildes paret och sonen åt och Lisbet och Olof Palme vandrade Sveavägen fram mot Sergels Torg då steg närmade sig bakifrån. En hand lades på Olof Palmes axel, sedan brann två skott av varav det ena gick in i statsministerns rygg medan den andra snuddade vid Lisbet Palme.
– Hon vände sig då om, ställde frågan ”Vad gör du?” och tittade sedan rakt in i mördarens ansikte i flera sekunder innan mannen med de stirrande ögonen med vaggande gång släntrade iväg. Hon fick direkt en känsla av att mannen var en missbrukare, berättar Hans-Göran Björk.
Lisbet Palmes misstro mot polisen späddes på av att uppgifter hon lämnade under de första dygnen uppenbart läcktes till media.
– Saker hon berättade för polisen kunde läsas i DN dagen efter och det gjorde henne besviken och ledsen, berättar Hans-Göran Björk.
När det gäller Christer Pettersson så pekade Lisbet Palme ut honom som makens mördare vid en vittneskonfrontation 1988, uppgifter som senare underkändes i rätten av en omtvistad vittnespsykolog.
– Lisbet Palme hävdade sedan hela tiden att Christer Pettersson var mördaren, tillägger Hans-Göran Björk.
Det som talade för Christer Pettersson som mördare var bland annat Lisbet Palmes vittnesmål, faktumet att han befann sig i grannskapet på mordnatten samt hans lynniga humör.
– En yrkesmördare jag intervjuat, som fick ta del av obduktionsprotokollet, var också helt säker på att mordet utförts av en amatör, tillägger Hans-Göran Björk.
Enligt vissa uppgifter ska också Christer Pettersson ha burit på ett hat mot myndigheter. Bland annat beskrivs en händelse från rättegången när hans gode vän ”bombmannen”, Lars Tingström, fick sin livstidsdom uppläst 1984.
– Då ska Christer Pettersson ha rest sig och i vredesmod utropat att ”Blod ska flyta på Stockholms gator”, berättar Hans-Göran Björk som själv samtalade med Christer Pettersson vid ett tillfälle.
– När jag kom till känsliga frågor om Palmemordet mörknade han och då var jag tacksam att det fanns säkerhetsmän med som höll koll på honom, säger han.
Han lärde också känna flickvännen som Christer Pettersson hade vid tiden för Palmemordet.
– Hon berättade att Christer Pettersson tiden efter mordet varit arg, nervös och upprörd och förklarat det med att han ”blivit lovad en större summa pengar som han hade blivit blåst på”.
Hans-Göran Björk håller upp det vykort som Christer Pettersson lämnade på fästmöns köksbord långfredagen 1986 – dagen då paret sågs för sista gången. Vykortet innehåller en kryptisk handskriven dikt avslutad med Christer Petterssons spretiga underskrift.
– Själv tror jag att fästmön såg dikten som ett erkännande, säger Hans-Göran Björk.
När det gäller konspirationsteorier är vissa mer intressanta än andra. En av dem beskriver att det fanns sydafrikanska agenter i Sverige vid tidpunkten för mordet, och enligt Hans-Göran Björk är det klarlagt att en av dem bodde i Björklinge.
– Det kom ett telefonsamtal till en kvinna i Bromma mitt under mordnatten där en röst sa: ”Nu är Palme skjuten”. När det senare forskades om likartade telefonnummer sållades två ytterligare nummer fram varav det ena gick till en skolförening i Göteborg och det andra till - en sportklubb i Björklinge – som den sydafrikanske agenten enligt uppgift hade tillgång till, säger Hans-Göran Björk.
Vem är Olof Palmes mördare?
– Jag tror att Christer Pettersson höll i mordvapnet. Möjligen skulle jag kunna sträcka mig till att någon annan var beställare av mordet, historien med den sydafrikanska säkerhetstjänsten är ju intressant.