Ur takrännorna skvalar det vatten. Michael Demmers kommer gående över den leriga gårdsplanen. Han har mockat hästskit.
– Jag brukar inte behöva göra det, men en i stallet är sjuk, säger han.
I hans arbete ingår bland annat att träna travhästarna med vagn på banorna och köra dem till travbanorna när de ska tävla.
När Michael Demmers, hans syster och hennes man tog över gården från föräldrarna i början av 80-talet expanderade de. I dag har Västerbo stuteri ungefär 100 hästar. Hälften av dem, inklusive gårdens sju avelshingstar, har externa ägare och stuteriet tar betalt för inackorderingen av dem. På sommarhalvåret har företaget som mest ett tiotal anställda.
– Det är ett av norra Europas största travstuterier. Varje år passerar 300–400 ston för betäckning, berättar Michael Demmers.
Han fungerade som bollplank när kommunen nyligen arbetade fram en handlingsplan för hur man ska arbeta med sitt varumärke Häst i Heby de kommande fem åren.
Något som utmärker Heby är att här finns många framgångsrika travhästar, travtränare och kuskar.
– Men även inom andra discipliner har vi många framgångsrika hästar, ägare, tränare, ryttare och uppfödare, säger Stina Röjerås, landsbygdsutvecklare och ansvarig för Häst i Heby.
I handlingsplanen har hon kokat ner nyttan med hästarna till tre saker: hästen som friskvård, som landskapsvårdare och som näringslivsmotor. En positiv inställning ska genomsyra alla förvaltningar och nämnder i deras möten med hästföretagare.
– Kommunledningen ser hästföretagen som en tillgång, säger Stina Röjerås.
Michael Demmers upplever att kommunen är smidig att ha att göra med.
– De är förstående och inser behoven i en glesbygdskommun och att hästarna ger arbetstillfällen, säger han.
Vad mer bidrar ni hästägare med?
– Folk som vill ha hästar flyttar in och vi drar besökare i form av studiebesök och ägare som ska titta till sina hästar. Och den som har häst måste ha foder, handla och tanka, svarar han.
Det Heby kommun har mest av är travhästar. Det beror på läget. Inom 30 mils radie finns ett tiotal travbanor.
– På en timme når du Gävle, Romme, Solvalla och Sundbyholm, säger Michael Demmers.
Kärleken till hästarna får honom att må bra och han kan inte tänka sig att leva utan dem.
– Visst gnäller jag i bland över att arbeta sju dar i veckan, men vad skulle jag göra annars?