"De mår så mycket bättre när de får gå ute halva året. Det skulle kännas hemskt att tvinga dem att vara inne på grund av vargen", säger Lars Jansson.
Under 2020 har det etablerat sig ett vargrevir i Uppland som sträcker sig från Järlåsa i söder till Färnebofjärdens nationalpark i norr.
Vargens närvaro väcker oro bland människor som bor och verkar i trakten, och värst är olusten hos djurägarna. Lars Jansson i Stalbo har haft får på sin gård i tre decennier, men om vargen blir för närgången ser han inga andra alternativ än att göra sig av med fåren.
— Får vi ett angrepp lägger vi ner, så enkelt är det, säger Lars Jansson.
I dagsläget finns det omkring 80 får på gården som Lars Jansson driver tillsammans med sonen Viktor. Det värsta med vargens närvaro i området är, enligt Lars Jansson, den psykiska påfrestningen.
— Varje gång man stiger upp ur sängen på morgonen är man orolig för att man ska hitta döda får i hagen, det är en ständig stress. För någon som inte har djur är det kanske svårt att förstå, men man får ett speciellt band med de här djuren man tar hand om och det är hemskt när det händer dem något, säger Lars Jansson.
Skulle rovdjursstängsel stilla oron?
— Tyvärr är det för dyrt, även med bidrag skulle det kosta oss 300 000 kronor. Det är pengar vi inte har.
Lars Jansson är långt ifrån den enda fårbonden som går i liknande tankar. Enligt svenska fåravelsförbundet har antalet får i Sverige minskat med över 100 000 djur de senaste tio åren, mycket av det beskylls vargen för.
— Våra beteshagar skulle växa igen om vi inte hade får här, om det fortsätter så här är det slut med våra öppna landskap. Sedan är det såklart tråkigt med tanke på att svenska konsumenter skriker efter svenskt lammkött just nu.
Djuren på Lars Janssons gård är köttdjur.
Vad tycker ni man bör göra åt vargarna i området?
— Det måste bli lättare att skydda sina djur. En varg som rör sig inne i bebyggelse måste skjutas bort så den inte vänjer sig vid människor och husdjur. En fårhage blir som en buffé för vargen. För att hålla borta vargen måste man få agera tidigt innan skadan är skedd.
Lars och Viktor driver även en elfrima, så om de tvingades göra sig av med fåren vore det ingen ekonomisk katastrof. Men det hade inneburit en kraftigt försämrad livskvalité för honom och hans familj.
— Det här är mer än ekonomi, det är en livsstil. Det är en enorm frihet att bryta av från det vanliga arbetet och komma hem och ta hand om djuren. Det har varit otroligt viktigt för oss i så många år, det är klart att vi är väldigt oroliga över att det ska försvinna.