Särskilt i den känsligaste frågan, den om vargens vara eller inte vara i det svenska odlingslandskapet.
Det hävdar Lars-Olov Pettersson i Östervåla som i delegationen representerar Lantbrukarnas Riksorganisation, LRF. Han har vid delegationens möten argumenterat för färre stora rovdjur och för nolltolerans mot varg. Länsstyrelsens styrelse har pekat ut norra delen av Heby kommun som det bästa området i länet för utplacering av en eller flera vuxna vargar. Befintliga revir i Gävleborg och Västmanland anses öka chansen för vargen att hitta en partner.
– Att vi inom lantbruket skulle acceptera utplantering av varg någonstans i Uppsala län är otänkbart. Vi är redan hårt pressade av svag ekonomi och kan inte ta på oss mer arbete och kostnader. Ingen lantbrukare bygger en ny ladugård när man inte får ha djuren ifred. Följden blir att ännu fler lägger av och att det gamla kulturlandskapet växer igen.
Man måste också ta hänsyn till den psykosociala miljön, menar han.
– För oss är det livskvalitet att få leva och skaffa oss vår utkomst på landsbygden. Särskilt vargen reducerar också viltstammen hårt och det går ut över jakten som här är ett stort och gammalt fritidsintresse.
I en remisskrivelse hösten 2010 klargjorde Lars-Olov Pettersson att LRF:s redan sex år tidigare deklarerade ståndpunkt, att intresseorganisationen säger blankt nej till etablering av varg i Uppsala län, fortfarande gäller.
– Vi har förresten fler vargar, björnar och lodjur i länet än myndigheterna känner till, eller vill känna till.
Lars-Olov Pettersson ifrågasätter till och med om den regionala förvaltningen är demokratisk:
– Är det demokrati att påtvinga landsbygden ett problem man inte vill ha? Det är väldigt enkelt att förespråka stora rovdjursstammar om man bor i exempelvis Uppsala eftersom man då inte behöver ta konsekvenserna av den negativa inverkan rovdjuren har för all slags djurhållning i länet.
UNT har sökt landshövding Peter Egardt och Lennart Nordvarg, chef för naturmiljöenheten på länsstyrelsen, men båda har semester. Lars Strand, sekreterare i viltförvaltningsdelegationen i Uppsala län, säger att det inte finns något medvetet undanhållande av information till allmänheten:
– Vi för kortfattade beslutsprotokoll, men det är inte nödvändigtvis så att det fattas beslut vid varje möte. Ibland förekommer enbart informationsärenden från i första hand Naturvårdsverket. Att föra diskussionsprotokoll är mycket sällsynt, och det skulle för övrigt vara närmast ogörligt i delegationen för viltförvaltning eftersom de skulle bli mycket långa framställningar.
Att norra delen av Heby kommun utsetts till Uppsala läns enda vargrevir kommer sig av att det området bäst uppfyller regeringens kriterier.
– Där finns också markägare som godkänner en sådan åtgärd. Men all erfarenhet visar att vargen inte stannar där den släpps fri. Man skulle således kunna säga att om man är negativ till varg är det bäst att vara bosatt i området där den släpps ut, eftersom den alltid vandrar därifrån.