Den äldsta kända, svenska profana timmerbyggnaden söder om Dalälven finns i Västra Uppland. En så kallad dendrokronologisk analys av borrprover förbi stockens kärna slår fast att timret avverkades under vinterhalvåret 1343/44.
– Det är unikt. Så här gamla träbyggnader är tidigare bara funna i Norrland, säger arkeologen Elise Hovanta från Hedesunda som inventerat urgamla timmerhus i Hälsingland i 25 år.
För några år sedan renoverade den statliga byggnadsvården en timmerbyggnad i just Västra Lakbäck. Den daterades uppförd år 1522 och står blott ett hundratal meter ifrån den nu aktuella och nästan 200 år äldre byggnaden som troligen ursprungligen användes som kornbod. Dessutom har forskargruppen daterat en bod från 1488 som också stått i byn, men som är flyttad till Råsbo söder om Tärnsjö.
Stockholmaren och amatörforskaren Rolf Ringström satte forskargruppen på spåret:
– Jag har varit intresserad av kulturhistoria sedan jag var barn. Jag tyckte den här byggnaden såg gammal ut. Exempelvis är stockarna ovala och låsta i hörnen i så kallad sned dubbelkant. Inne i byggnaden är väggarna skyddsbrandsmärkta mot troll och eld.
Det är i den sista årsringen närmast barken som kan ange årtalet när trädet avverkades. En stock på vänster respektive höger gavel av den gamla kornboden har en sådan årsring.
Vad hände i Sverige då? Ja, Stockholm brann, den Heliga Birgitta mottog uppdraget att vara Guds språkrör på jorden och Erik Magnusson var kung. Det var sex år före Digerdödens utbrott i landet.
– Man kan på daterade timmerhus i södra Norrland se hur Digerdöden åstadkom en fyra generationer långt uppehåll i husbyggnationerna där. Det fanns med andra ord tillräckligt med byggnader åt de som överlevde, säger Elise Hovanta.
Timmerstockarna på kornboden i Lakbäck bedöms i genomsnitt vara omkring 200 år när de fälldes.
– Det betyder att vi är nere på 1140-talet när fröet grodde, Tanken svindlar, säger fastighetsägaren Eric Jönsson.
Varför har just timmerbyggnaderna i Västerlakbäck stått bi för tidens gnagande tand?
– Ja, man valde det bästa timret och såg till att resa byggnaden högt över marken och hålla undan vegetationen från den, säger Elise Hovanta. Och taket hölls helt genom århundradena. De var noggranna helt enkelt.
Den gamla kornboden är inte byggnadsminnesförklarad. Det gör man ibland i Hälsingland, i Norge är det regel.
– Jag är positiv till det, säger Erik Jönsson.
– Vi hoppas att det här fyndet får fastighetsägare att tipsa oss i forskargruppen om gamla timmerhus i Uppland, säger Elise Hovanta.