Ung Hebybo satsade på tivioliverksamhet
Hebybon David Johansson var 18 år när han köpte en vagn och började fara runt på marknader och sälja popcorn och sockervadd. Nu är han 24 år och kan titulera sig tivoliägare.
Första säsongen var redan 2002. Tivolit har utökats inför varje säsong.
— Jag har köpt begagnade grejer som jag rustat upp.
Karusellerna, gungorna, virvelvinden, lustiga huset och den övriga utrusningen vänder sig till både barn och vuxna.
— Jag tycker nog att det räcker nu, jag är inte ute efter att skapa ett jättestort tivoli, säger han.
David Johansson tog studenten på bygg- och fordonstekniska programmet i Sala. Den utbildningar har han nytta av nu. Men redan som liten ville han äga ett tivoli och åka runt och göra människor glada.
— Min farsa jobbade på olika tivolin, bland annat på Skoghs tivoli här i Heby. Jag var mycket med honom på sommarlovet och fick smak för det där med att resa från plats till plats.
Måste röra på mig
David Johansson säger att han inte kan tänka sig att gå varje dag till samma arbetsplats och utföra vissa bestämda uppgifter.
— Jag måste få röra på mig, annars blir jag nervös. Jag gillar att se nya städer och samhällen och träffa nya människor.
På vintern, säger han, tar han vilka slags jobb som helst för att försörja sig. Man blir inte rik som tivoliägare, konkurrensen i branschen är hård. I sommar har dessutom bränslekostnaderna spräckt budgeten.
— Men jag klarar mig.
På vintern går nästan all fritid åt till att underhålla utrusningen så att den är tip top till våren.
Även om tivolit är inbokat på några julmarknader i december blir nog den här vintern lugnare än den förra, säger David Johansson.
Då inredde han en vagn med kök, hygien- och tvättutrymmen som han och de säsongsanställa använder på turnéerna.
Med på turnéerna är också blandrashunden Aira.
— Bästa sällskap man kan ha.
I tivolibranschen och i rollen som egen företagare finns det två saker David Johansson finner jobbiga:
— Festivalerna som numera finns i nästan varenda stad är oftast väldigt stökiga tillställningar. Då är det betydligt roligare med på Barnens Dag.
— Den andra grejen är pappersexercisen. Jag har en revisor som hjälper mig, men det är väldigt mycket att hålla reda på.
Därtill kommer alla tillstånd, försäkringar och inte minst marknadsföringen.
— När vi är på en plats måsta affischeringen redan vara genomförd på nästa.
Troligen, säger David Johansson, kommer han att ägna sig åt tivolibranschen under resten av sitt yrkesverksamma liv.
— Det är som sagt en livstil.
Så jobbar vi med nyheter