Bo Andersson vill att preskriptionstiden för miljöbrott ändras.
Riksdagsledamöter bjuds nu in till Bo Andersson och hustrun Ann-Charlotte Almblads gård i Heby. Anledningen är att man på plats vill visa hur svag lagstiftningen om miljöbrott är. Framför allt gäller det den korta preskriptionstiden.
– För våran del har skadan redan skett. Det här handlar om att inte fler ska drabbas och inte ha en chans att få ersättning från den som är ansvarig, säger Bo Andersson.
Bakgrunden är en mångårig tvist med Mellanskog och deras torvbrytning i den närbelägna Sävnemossen i Heby kommun. Brytningen av torv startade på 1980-talet och pågick under flera år. Den utdikning som gjordes vid mossen i samband med torvbrytningen ledde till att grundvattennivån i området sänktes. UNT har skrivit om tvisten ett flertal gånger genom åren.
Förändringen kom att märkas på Bo Andersson och Ann-Charlotte Almblads ägor. Brunnar sinade, byggnaderna fick skador efter sättningar i marken och de dammar där man odlar flodkräftor gick inte längre att använda. Paret stämde Mellanskog och saken prövades i mark- och miljödomstolen, som i sin dom konstaterar att torvbrytningen orsakat en grundvattensänkning – men att den tio år långa preskriptionstiden löpt ut. Domen kom 2020.
Bo Andersson vill nu uppmärksamma ledamöterna i justitieutskottet och jordbruksutskottet om den haltande lagstiftningen när det gäller miljöbrott. Han hänvisar i sitt brev till Jan Darpö, professor i miljörätt vid Uppsala universitet, som menar att tolkningen av bestämmelsen om preskriptionstid gör det omöjligt att vinna ett miljöskademål i Sverige, eftersom det krävs att skadan upptäcks inom tio år räknat från den skadegörande handlingen. I det här fallet startade utdikningen redan på 1980-talet – och de första signalerna om sänkta grundvattennivåer märktes först på 1990-talet när brunnar sinade. Flera år senare, 2008, upptäcktes skador på byggnaderna och ytterligare senare har även de nio dammarna med flodkräftor blivit obrukbara. Kräftodlingen har man tvingats flytta till andra områden.
– Det är för lätt att komma undan från ansvar med den nuvarande tolkningen av lagen. Lagen måste skrivas tydligare med en preskriptionstid som mer liknar de som finns i övriga länder i Europa, säger Bo Andersson.
Norrgården, där Ann-Charlotte och Bo bor, sjunker sakta. För 15 år sedan upptäckte paret den första skadan på huset
"Redan 1986 sa lagstiftarna att man skulle titta på det här, men sen hände inget. Det finns ingen anledning att bita sig fast vid den här gamla doktrinen som drabbar den enskilde på ett orimligt sätt. Jag tycker att HD (Högsta domstolen) borde titta på det här för att få till stånd en tolkning av preskriptionsbestämmelsen som överensstämmer med Europakonventionen som också är svensk lag", skriver Bo Andersson i brevet.
Därför bjuder han nu in beslutsfattare till gården.
– Det är välkomna. Det är svårt att få en uppfattning om hur det påverkat oss utan att vara på plats och se skadorna med egna ögon, säger han.
För tillfället pågår ingen torvbrytning i Sävnemossen, men ett företag har ansökt om ny brytning. Ärendet ligger nu hos mark- och miljödomstolen i Nacka för avgörande.
Finns det ett samband mellan din inbjudan till politiker och planerna på ny torvbrytning?
– Skadeförloppet på vår mark är inte över än på långa vägar. Men det är klart att jag vill att mark- och miljödomstolen ska väga in de skador vi drabbats av när man fattar det nya beslutet.