Hur kom det sig att ditt vårdförtag Hoppetgruppen AB hamnade här?
– Jag blev tipsad av en god vän att de här byggnaderna var till salu. Att jag deltar på mötet beror på att vår verksamhetsansvarige blivit förhindrad. Jag brukar normalt lämna till dem att besvara allmänhetens frågor.
Har du vederbörliga tillstånd för verksamheten i Gästis?
– Den fordrar inga tillstånd. Elevhem eller stödboende som den här formen också kallas, är som vilket boende som helst. Det handlar om stöd och omsorg, inte om vård. Och vare sig restaurangen eller hotelldelen som vi ännu så länge tagit i anspråk har byggts om eller ändrats på något annat sätt sedan stället drevs som just restaurang och hotell.
Du beskylls för att berika dig på människor som är utlämnade och i behov av hjälp?
– Och att jag som sosse har mage att köra Porsche och annat i den stilen. Jo, tack, jag vet. I den här anläggningen i Östervåla räknar jag med en vinstmarginal på åtta procent. Det är tämligen normalt. Blir det mer så är det bra. Man skall inte tro allt kvällstidningarna skriver. År 2014 hade företaget en omsättning på knappt åtta miljoner kronor.
Men finns det över huvud taget någon privat vård- eller omsorgsform just nu i det här landet som är mer lukrativ?
– Jag är stolt att tillhöra den kategori entreprenörer som löser praktiska problem för samhället, och som dessutom gör det med bravur. Tack vare oss går flyktingsituationen fortfarande att hantera. Det är ju helt klart på det sättet att det offentliga samhället inte får ekvationen att gå ihop, nämligen att å ena sidan lova en generös migrationspolitik och å andra sidan ge alla de människor som kommer hit tak över huvudet, mat, kläder, sjukvård och skolgång. I den situationen måste vi vara praktiska och ge avkall på byråkratin.
Vad tycker du personligen om den svenska migrationspolitiken?
– Det är inte min sak att bedöma rimligheten i den. Hoppetgruppens målsättning är att utföra uppdragsgivarnas önskemål så bra som möjligt. Barnen som bor här kommer från kommuner över hela Sverige. Det är deras behov som står i centrum. I dagsläget har vi inga traditionella flyktingboenden. Vi har drivit sådan verksamhet också, men avyttrat dem. Numera handlar det om Hem för vård och boende av ungdomar med psykosocial problematik. Men här i Östervåla är det fråga om friska killar som inte behöver någon vård eller behandling, men väl integration för att bli en del av det svenska samhället.
Kostar elevhem/stödhem mindre för samhället än exempelvis HVB?
– Ja, den här boendeformen trycker ner kostnaderna för staten. Men det betyder inte att det inte ställs krav på verksamheten. Väldigt viktigt är att de här barnen blir sedda av till exempel den lokala idrottsföreningen. Jag har hört mycket gott om Östervålaborna och tror nog att pojkarna snabbt kommer att bli inkluderade här i byn.
Har du någon formell utbildning för att vara vårdföretagare?
– Nej, jag är vad man kallar autodidakt, men numera med 20 års erfarenhet. Och erfarenhet är ingen dålig skola. Intresse för sociala frågor och socialpolitik har jag haft sedan ungdomen. Att jag växte upp i Uppsalastadsdelen Gottsunda och tidigt kom i kontakt med verklighetens olika sidor är definitivt en starkt bidragande orsak till mitt yrkesval.