Tvåa kom Niclas Rosén från Ljusbäck, Tärnsjö.
Fyra tävlande hemmahörande i Enköping, Uppsala, Tierp respektive Västerlövsta delade på bronsmedaljen.
I Uppland finns nio biodlarföreningar. Finalen har föregåtts av lokala tävlingar och i Heby deltog elva biodlare från sex föreningar.
Varje burk var märkt med ett nummer och Björn Aronssons burk drog det längsta strået.
Sju damer från kommunens kostenhet hade kallats som smakdomare. I första hand är det smaken som är avgörande, men också doft och konsistens har betydelse.
I de lokala tävlingarna, varifrån finalburkarna alltså nominerats, tar man också hänsyn till vattenhalten och föroreningar från processen med att skatta och slunga honungen.
– Smaken, men också konsistensen, blir olika beroende på från vilka blommor bina hämtat sitt drag. Maskros och ljung har en rätt stark smak, oljeväxter är mild och hallon och klöver aromatiskt mild, säger Gösta Persson från Västerlövsta biodlarförening som var arrangör årets Honungs-DM.
Innehållet i en burk på bordet sedan medaljörerna korats har en brun nyans. Varifrån kommer det? Gösta Persson smakar:
– Troligen honungsdagg, det vill säga bladlöss, men vi föredrar att kalla den för bladhonung. Den är rätt skarp i smaken. I Tyskland heter den skogshonung och på kontinenten är den vanligaste sorten, säger Gösta Persson.
Sedan några år tillbaka ökar antalet biodlare i hela landet och också i Uppsala län. Många av de nytillkomna är kvinnor.
– Det är positivt att det blir fler biodlare och att fler kvinnor blir delaktiga. Men tyvärr fick många biodlare ett bakslag senaste vintern då många bisamhällen dog på grund av att vintern blev så lång, säger Gösta Persson.