SVT:s Miljöpejl har undersökt hur många vattendrag som sanerats de senaste åren.
Tärnsjön är mycket liten, men på bottnen ligger 60 ton krom som runnit ut under de 130 år som Tärnsjö garveri använde den giftiga tungmetallen i processerna. Numera används inte krom i tillverkningen längre.
– Jag ifrågasätter de här uppgifterna, de får stå för SVT. Jag förstår inte var de fått dem ifrån säger Axel Bodén, Tärnsjö Garveri VD.
SVT:s Miljöpejl har granskat länsstyrelsernas databaser och funnit att nio av tio förgiftade områden i landet inte blivit sanerade eller ens är påtänkta för reningsåtgärder.
När man i Tärnsjö startade garvningen i mitten på 1800-talet användes bark i garvningen, alltså vad vi i dag kallar en ekologisk metod. Först omkring år 1915 övergick dåvarande Ånggarveriet till krom som gjorde processen snabbare och billigare.
Sedan 25 år tillbaka används på nytt miljövänliga barkextrakter och Tärnsjö Garveri AB har fått ett uppsving sedan företaget nischat sig som leverantör av miljöläder till bland annat möbel- modeindustrierna.
– Således användes krom i 73 år. Men i slutet på 1950-talet byggdes ett kommunalt reningsverk som tog hand om vårt avlopp. Där samlade man i snitt 20 kilo krom per år. Det kan omöjligt bli 60 ton över tid, och kromet är bundet i bottensedimentet, säger Axel Bodén.
År 1992 gick Tärnsjö Ånggarveri AB i konkurs, året därpå bildades det nuvarande bolaget. Nästan alla svenska garverier har konkurrerats ut av billigare produkter som tillverkas i Asien och Afrika där krom används till 95 procent och reningen av utsläppen är ofta undermåliga eller obefintliga.
– Vi har överlevt genom att byta metod. Vi kan inte ta ansvar för de utsläpp våra företrädare gjort och som inte bröt mot dåtidens föreskrifter,
Staten har genom länsstyrelserna identifierat cirka 80 000 platser över hela landet som förorenats av industriutsläpp. Enligt SVT:s Miljöpejl är 7 000 av dem mycket giftiga. Mestadels är det fråga om platser där det funnits sågverk, gruvor, kemtvättar, textilindustrier och garverier.
Frågan för dagen är vem eller vilka som skall ta det ekonomiska ansvaret att rehabilitera områden, typ Tärnsjön, som för länge sedan förgiftats av miljöfarliga ämnen från tillverkningsprocesser.
– Principen är att förorenaren betalar. Visar en utredning att det inte finns någon att ställa till ansvar kan det bli fråga om att staten får skjuta till medel genom länsstyrelsen och kommunen, säger Fredrik Svanberg på miljöskyddsenheten på länsstyrelsen i Uppsala.
Tärnsjö Garveri medverkade för några år sedan till att bekosta en miljöutredning om Tärnsjön.