I en kyl i Anettes källare ligger dagens biskvier. Men närmare biskvierna än så här kommer inte UNT:s fotograf innan de är helt färdiga.
2018 sade Anette Eriksson upp sig från sitt fasta lagerjobb i Enköping för att baka biskvier på heltid i svärdotterns företag. Men i och med att coronapandemin satte klorna i Sverige sinade beställningarna och företaget lades ner.
Det tvingade Anette ut i arbetslöshet. Men efter några månaders stämplande tröttnade hon och beslutade sig att ta sitt livs chansning.
— Jag tycker att det här är så jäkla kul och så kände jag att nej, det är ju biskvier jag vill hålla på med. Sedan var det så många som hörde av sig och frågade om jag inte kunde göra biskvier åt dem. Det gjorde att jag vågade ta steget, och i somras startade jag en enskild firma, säger Anette Eriksson.
Nio månader senare kan man säga chansningen gick hem. Beställningarna väller in och köerna sträcker sig långa när de står på torget i Sala eller deltar i någon av alla Reko-ringar. Den enskilda firman blev i början av året ett aktiebolag och hon har även anställt dottern Linda Nordin på 20 procent som bland annat sköter marknadsförningen.
— Jag tog steget för att jag verkligen brinner för det här. Men att det skulle gå så här bra hade jag aldrig kunnat tänka mig. Det har verkligen gått över förväntan, och det är jag enormt glad och tacksam över.
I över 30 år har Anette utvecklat receptet. Varje biskvi är gjord för hand i hemmet i Heby och i snitt bakar hon flera hundra om dagen. Enligt dem själva är det just det småskaliga hantverket som får dem att sticka ut.
— Mamma är en perfektionist och varje biskvi är gjord med omsorg. Det går inte att göra biskvierna så här fina om man massproducerar med en maskin. Sedan märker man att folk uppskattar att det är närproducerat och att vi träffar kunderna ansikte mot ansikte, säger Linda Nordin.
Men när UNT frågar om det går att få se hur det går till när Anette bakar sina berömda biskvier är det stopp.
— Vi vill hålla receptet och hur de tillverkas hemligt. Det håller kunderna nyfikna hur de kan bli så fina trots att vi inte använder några maskiner.
Anette har bara några år kvar till pensionsåldern. Men än så länge har hon inga planer på ta det lugnare.
— Nej, jag älskar att jobba och kommer fortsätta så länge jag tycker det är kul och att folk fortfarande tycker de är goda. Och med tanke på hur många beställningar vi har så kommer jag inte bli pensionär än på många år, säger Anette Eriksson.