– Regelverket gäller oavsett vem som kommer in i kommunfullmäktige, säger Jörgen Hermansson, professor i statskunskap.
Före detta Sverigedemokraten Carina Bergman, som tillsammans med maken Mikael Bergman och Leif Laursén har hoppat av sitt parti för att bli medlem i Nationaldemokraterna, är inte den första förtroendevalda som väljer att byta parti mitt under en mandatperiod. Det har tidigare skett på såväl nationell som lokal nivå. Att det kan verka konstigt att en politiker som byter parti ändå får sitta kvar på ett mandat som tilldelades det gamla partiet, har Jörgen Hermansson, professor i statskunskap vid Uppsala universitet, förståelse för.
– Det kan framstå som en lite märklig konstruktion eftersom vi i praktiken har en partidemokrati och vi väljer partier. Partierna har visserligen partiledare som dragplåster men det är partiet vi godkänner eller bestraffar när vi röstar, säger han.
Jörgen Hermansson förklarar att lagstiftningar och regelverk krockar med det som vi tänker borde vara rimlig praxis. Detta eftersom att vi följer en huvudsakligen gammal ordning som innebär att förtroendepersoner väljs in på, enligt regelverken, helgade mandat.
– När en ledamot väl är inne så omfattas denne av regelverket och har eget ansvar att förvalta sitt personliga mandat. Personen kan inte bli företrädare för ett nytt parti i fullmäktige men den kan avsäga sig grupptillhörigheten och kalla sig vilde.
Han påpekar dock att oavsett vilket parti man tillhör så har man möjlighet att rösta emot sin egen grupp utan att byta parti.
Att Carina och Mikael Bergmans väljer att sitta kvar som ledamot och ersättare i kommunfullmäktige och därmed fortsätta att använda ett av Sverigedemokraternas två mandat i kommunen ser partiets distriktsordförande Pavel Gamov som ett stort svek.
– Det här är ett väldigt stort svek mot våra väljare i Heby kommun, de här personerna snyltar på vårt mandat. Samtidigt ser vi positivt på detta för om man inte håller med om det mest grundläggande i vår politik så har man ingen plats i vårt parti, säger han.
Han konstaterar att man inte lärt känna makarna Bergman i god tid då de blev medlemmar sent år 2010 och tillägger att Sverigedemokraterna tar starkt avstånd från Nationaldemokraternas politik.
Att det i det här fallet är just Sverigedemokratiska kommunpolitiker som väljer att bli vildar förvånar inte Jörgen Hermansson. Han hänvisar till den så kallade Westerbergeffekten som myntats i samband med Folkpartiets framgångar i valet 1985 under Bengt Westerberg. Då ska man ha fått ringa runt för att hitta folk att fylla på partiets alla mandat, och det kan enligt Jörgen Hermansson jämföras med Sverigedemokraternas framgångar under Jimmie Åkesson. Han menar också att politiken i dag är alltmer inriktad på individen, särskilt sedan införandet av personvalet 1998.