Det som i dag ser ut som överdimensionerade parkeringsfickor anlades bland annat för att kunna vända flygplanen.
När flygvapnet övade på Hebybasen satt Per Emgardsson på första parkett. Från fönstren på gården, som ligger strax norr om vägbasen, ser man landsvägen och många gånger kunde Per Emgardsson som barn se stridsplanen komma in för landning eller vara på väg upp efter start.
– Det skakade och lät rejält när planen vek av över gården kort efter start. Jag tyckte mest att det var roligt och lite spännande. Pappa var mer orolig, berättar han.
Från mitten av 1960-talet och tio år framåt var det regelbundna övningar på vägen. De flesta av landets reservvägbaser som anlades under 1960-talet var försvarshemligheter. Hebybasen blev den första där man började öva 1966 på den då nybyggda dragningen av länsväg 254 mellan Fjärdhundra och Heby. Flygplanstyperna Lansen och Draken hörde till de som kunde ses genom fönstret.
– Det brukade vara en vecka på våren och en vecka under hösten som man var här och övade. Då spärrades vägen av för biltrafik när planen skulle starta och landa här, säger Per Emgardsson.
Onsdagen den 14 september 1966 var första gången som basen togs i bruk för övningar – och det var allt annat än hemligt. Tidningar, radio och tv fanns på plats för att bevaka den historiska händelsen där flygvapenchefen Lage Thunberg blev första svensk att landa på en såpass smal väg. Strax därpå hade även en J 32 Lansen och J 35 Draken landat. Upsala Nya Tidning bevakade öppningen av basen och i torsdagsnumret kunde man läsa om de lyckade landningarna på vägbasen. Det mest dramatiska ägde rum strax innan den första landningen när "en älgfamilj – en ko med två kalvar – som oberörd av flygets utveckling gravitetiskt passerade över Hebyvägen."
Första övningen på Hebybasen i september 1966 fick stort utrymme både på förstasidan och insidan i Upsala Nya Tidning.
Per Emgardsson minns också invigningsdagen där flygvapnet bjöd in till både saft och en utlovad helikopterfärd för traktens barn – och besvikelsen över att turen med helikopter uteblev.
– Det hade skett en olycka med en annan helikopter så den som skulle finnas på plats här skickades till olycksplatsen.
Några allvarliga olyckor inträffade aldrig i samband med övningarna i Heby, vad Per Emgardsson känner till. Men på andra håll i landet inträffade fler olyckor med dödlig utgång när det svenska flygvapnet övade vid den här tiden. Hur nära det var när Pers pappa var ute med traktorn på rapsfältet intill landsvägen när en J-35 Draken kom på låg höjd i 250–300 kilometer i timmen är oklart.
– Piloten gick ned för landning alldeles för tidigt och hade en kurva att klara av i hög fart innan planet nådde själva flygrakan. Pappa hade flygplanet rakt framför sig och befann sig bara 10-12 meter från landsvägen. Då slutade pappa jobba på fältet för dagen.
Per Emgardsson kunde följa flygövningarna vid Hebybasen på när håll.
De regelbundna veckolånga övningarna på vägen upphörde i mitten av 1970-talet.
– När, som jag minns det, övningsveckan hösten 1975 skulle inledas tog de som drev en loppis i närheten filtar med sig och gick upp och satte sig mitt på vägbanan som en protest. Det var strax innan första planet skulle komma och biltrafiken hade redan stoppats. Sedan blev det inget mer den veckan och de veckolånga övningsflygningarna upphörde. Försvaret packade ihop all utrustning och åkte därifrån. Åren efter det handlade det bara om enstaka flygningar här, berättar Per Emgardsson.
Vägbasen i Heby är två kilometer lång och ligger på länsväg 254.