Kan någon av de etablerade föreningarna i Tärnsjö också bli en lokal utvecklingsgrupp för bygden? Nyligen fördes i alla fall samtal om den saken på Faster Veras kafé.
Det är en allmän uppfattning bland ortsborna UNT talar med, att Tärnsjö tillåtits förfalla i 20 års tid. Södra och Norra Storgatan är ett exempel på det.
– Det är deprimerande.Trottoarer saknas och gatan är full av håligheter särskilt på sidorna där folk promenerar. Körbanan lagas provisoriskt med sprutgrus. Övergångsställena är dåligt markerade och i flera fall felplacerade, säger PRO: s trafikansvarige Håkan Bengtzon.
Vi träffas på Faster Veras kafé i Tärnsjö en vanlig vardag i september. Runt fikabordet sitter Monica Nordin, Håkan Bengtzon, Birgitta Källkvist och Ellinor Jacobsson. De är alla engagerade i sin hembygd och längtar efter utveckling, men känner sig bortglömda av både politiker och myndigheter.
För tjugo år sedan, när trafiksituationen ändrades och förbifartstrafiken leddes förbi samhället i stället för att passera genom centrum, fick butikerna svårigheter. Den förbättrade trafikmiljön bidrog alltså till butiksdöden, men ännu mer det faktum att ortsborna som pendlar till arbetet i stan handlar på väg hem på stormarknader och i gallerior.
Det är bara att se sig omkring säger den lilla gruppen ortsbor.
Ett par bankkontor har lagts ner, blomsterbutiken likaså, en klädbutik, järnaffären, pappershandeln, skoaffären och de båda kioskerna har också plockat ner skyltarna. Hantverksbutiken kan stå på tur.
– Vi har pengar till hyran året ut, men sedan är det slut. Det kommer inte in några kunder längre, säger kassören Barbro Adeen.
Sedan i fjol står också Konsum mitt i samhället mörk och tom. När stugbyn i Östa såldes för snart tio år sedan gällde först till kvarn. Ortsbor köade flera dygn i förväg och inte ett enda av de 40 älvnära husen fick utsocknes ägare. Den marginal som tyska och holländska turister bidragit med under sommarhalvåret försvann och Konsum likaså.
Men några butiker har också startats, exempelvis Monica Nordins klädbutik på Norra Storgatan. Från sina fönster ser hon hur gamla människor tvingas gå i groparna som på vintern fryser till is när de skall till äldreboendet för att äta lunch.
– Det är beklämmande, säger hon.
Hur ska man lösa det? Bortglömda frågor måste drivas av någon. Byalag och lokala föreningar som går samman kan vara ett svar.
Riksföreningen Hela Sverige Skall Leva som organiserar mer än 5 000 lokala utvecklingsgrupper kan visa många exempel runt om i landet på att lokala engagemang kan förändra. Många grupper nöjer sig med att arrangera midsommarfirande och julmarknad. Men det finns också exempel där man till och med startat framgångsrika företag som bygger hyreslägenheter, driver skidlift, restaurang, uthyrningsstugor och utvinner vattenkraft. De flesta grupper och byalag har ambitioner någonstans däremellan. För närvarande är fiberbredband den stora frågan.
– Förr fungerade de politiska partierna också som utvecklingsgrupper på landsbygden. Nu har partierna förlorat upp till 70 procent av sina medlemmar. På 1980-talet började folk därför att organisera sig i byalag och grupper för att behålla service och välfärd. I dag är vi en modern folkrörelse sprungna ur befintliga föreningar eller helt nybildade. Bland de framgångsrikaste är en liten pingisklubb i Norrland. För att lyckas över tid behövs en anställd. Det finns sätt att finansiera det. Det stora flertalet grupper är aktiva på landsbygden, men vi förekommer också i städer, säger riksordförande Åse Blombäck.
För att bli medlem i Hela Sverige skall leva krävs att det lokala arbetet präglas av ett helhetsperspektiv för en bygds utveckling och att verksamheten är politiskt och religiöst obunden, uppger Åse Blombäck. Hon kommer gärna till Tärnsjö och berättar om det stöd som riksföreningen och länsföreningarna kan ge lokala grupper.
I Tärnsjötrakten finns goda exempel på engagemang för utveckling. Svenska kyrkans församling i bygden finansierade för några år sedan en ny mack vid riksvägens förbifart och för ett litet tag sedan lånade kyrkan ut pengar så att Tärnsjögrillen, också den ligger vid förbifarten, kunde bygga ut. Men i början på mars i år förklarade biskopen i Uppsala Ragnar Persenius på ett möte i församlingshemmet att sådan modern mission med församlingens medel helt enkelt inte är tillåten.
Tillbaka till Faster Veras kafé. En av dem som vill se förändring är återvändaren Ellinor Jacobsson. Hon tog i slutet av augusti till orda på ett möte i Heby inför valet. Den chansering av Tärnsjö som ägt rum under de två årtionden som hon varit bosatt på annan ort, måste brytas, sade hon till politikerna då.
– Jag upptäckte att mina barn gungade på samma gungor som jag hade gjort 40 år tidigare. Och parkområden och andra gräsytor sköts bristfälligt, förklarar hon.
Och så går samtalet tillbaka till gatorna i Tärnsjö. Håkan Bengtzon i ortens PRO-förening anser att Storgatan genom samhället kan smalas in så att det blir plats att anlägga en trottoar.
– Och hastigheten sättas ner till 30. Övergångsstället i norra delen av samhället, som nästan inte alls används, borde flyttas till Folkets hus, och de vid Norra Storgatan/Kapellvägen befrias från gamla bänkar och den cementsugga som står i vägen för gående. Jag har talat med kommunens tjänsteman, men inget händer. Och Trafikverket har avslagit åtgärderna, säger han.
Det finns en förklaring till det moment 22 som uppstått:
– Trafikverket vill att kommunen tar över Storgatan och dess skötsel, men det vill inte kommunen, säger Monika Nordin som också är sekreterare i Företagarna i orten.
Birgitta Källkvist, 79, barnfödd i Tärnsjö och sommarboende där minns när Tärnsjö blomstrade och hade järnvägsstation, hotell och flera kaféer.
– Det ideella arbetet minskar därför att befolkningen blir äldre. Det syns att inga frivilliga bidrar till underhållet längre.
Kanske kommer nya dragningen av riksväg 56 mellan Tärnsjö och Heby att betyda ett lyft för Tärnsjö? Ortsborna hoppas på fler och snabbare bussturer till Östervåla och Heby.
Och allt är inte under isen. Största arbetsgivaren Tärnsjö garveri går bra, liksom byggvaruhandeln K-BO Gross med butik vid silon i samhället. Och vi har Upplands vackraste bibliotek i det som en gång var kommunalhus, säger Birgitta Källkvist och ler.