Nedgrävda tunnor inget hot
Grovt räknat finns 800 tunnor med färgrester nedgrävda i skogen vid Borgen norr om Morgongåva. Det visar den utredning som Sverige Geologiska Undersökning (SGU) utfört på uppdrag av Heby kommun och som presenterades på måndagen.
Men det blir miljö- och hälsoskyddsnämndens sak att avgöra vad som skall göras.
- Lämnas tunnorna kvar måste rimligen markanvändningen ändras och området inhägnas, säger Dag Fredriksson.
Tunnorna transporterades till Borgen från sprutboxarna i Westeråsmaskiners måleri under åren 1958 till 1965. Westerås Maskiner tillverkade skördetröskor och jordbruksredskap.
Färgrester
Varje tunna innehåller cirka ett till tre kilo färgrester. I övrigt består innehållet av papper och plast.
Den torkade färgen har zink som huvudkomponent, men innehåller också linolja, lösningsmedel, eventuellt litet bly och pigment av kromgrönt- och gult. Det senare består av mycket små mängder krom, arsenik, kadmium bly och kobolt, - men sammanlagt några tiotals kilo, enligt Dag Fredriksson
Deponins södra del var under många år soptipp. Här finns allehanda hushållsavfall samt latrinavfall nedgrävda.
Soptippen behöver inte grävas upp, men utjämnas med jordmassor, anser Fredriksson. Det är i marken i den mellersta och norra delen av området som tunnorna med färgrester ligger. Genom att mäta avvikelser i jordens naturliga magnetfält med en så kallad magnetometer har gravarna ringats in och tunnornas antal kunnat uppskattas.
Lera hindrar spridning
- Vår utredning syftar i första hand till att kolla om det finns naturliga förutsättningar för föroreningarna att sprida sig. exemplvis till grundvattnet, säger Dag Fredriksson.
- Ett tjockt lerlager förhindrar det. Jag kan garantera att grundvattnet inte smutsats ner, säger Dag Fredriksson.
Frågan är vad som hände med färgresterna före 1958 och efter 1965?
Dag Fredriksson säger att det inte ingått i undersökningen.,
Kvartärgeologen Harald Agrell, som deltagit i undersökningarna vid Borgen har en personlig teori:
- Det är tänkbart att färgresterna eldades upp i fabrikens gamla ångpannor innan de år 1958 byttes ut mot en oljeeldad panna. Det mesta följde i så fall med vindarna, främst i nordostlig riktning. Några fynd av förhöjda metallvärden på marken i den riktningen har dock inte gjorts i kemiska prov. Och kolaskan bör inte ha varit så förfärligt förorenad.
Beslutar miljönämnden att tunnorna skall forslas från platsen kan inte markägaren, en privatperson, göras betalningsansvarig. Nämnden kommer i så fall att ansöka om bidrag från Naturvårdsverket. Kostnaden för arbetena har ännu inte beräknats.
Så jobbar vi med nyheter