Somaeh och Mobarez tillsammans med sönerna Hannan och Maisam.
Mobarez Nazari sitter vid köksbordet i lägenheten i Heby och ser regnet ösa ner utanför. Samtidigt springer sönerna Hannan och Maisam omkring och försöker klämma ut det sista av sommaren på sommarlovets sista dag.
— Vi trivs väldigt bra här. Vi kommer från en liten stad i Afghanistan och gillar lugnet, så Heby passar oss.
Mobarez och hans fru Somaeh är hazarer och bodde innan flykten till Sverige i Parwanprovinsen. Mobarez är utbildad mattelärare och var rektor. Men medan Somaeh var gravid med parets första son förändrades tillvaron radikalt.
— När jag blev rektor började jag ta in flickor för att de också skulle få gå i skolan. Men talibanerna i området ville inte att flickorna skulle gå i skolan, så de började hota både mig och min familj. Det blev ännu svårare då talibanerna hatar hazarer, så det gick inte att stanna kvar.
Familjen kom till Sverige 2015. När de fick uppehållstillstånd för tre år sedan gick flyttlasset till Heby. Mobarez har bara några månader kvar på sin undersköterskeutbildning och Somaeh vill bli barnskötare nu när hon är klar med svenskautbildningen.
Men från det trygga hemmet på Centralgatan har familjen de senaste veckorna sett hur deras förra hemland fallit sönder. På kort tid har talibanerna tagit kontroll över provins efter provins och under söndagen intog de presidentpalatset i huvudstaden Kabul. Sedan dess har Sverige och många länder valt att evakuera sina ambassader. Men kvar i landet finns det afghanska folket.
— Jag försöker hålla kontakt med vänner via Facebook och det de berättar är lika hemskt som det man ser på nyheterna. De har det otroligt svårt. En av dem sa att det känns som att livet är slut nu. De vet inte vad de ska göra, allt de kan göra är att försöka fly.
Hur känns det att höra det?
— Jag blir otroligt ledsen. Även om vi bor här och har det bra går man runt och är orolig för deras skull hela tiden. När som helst kan man få besked att en vän har blivit dödad, det är jättejobbigt.
Även Somaeh vet alltför väl hur talibanernas grymhet fungerar i praktiken. När hon var i tioårsåldern dödades hennes pappa av talibaner och nu oroar hon sig över alla flickor som tvingas växa upp i ett talibanstyrt land.
— Det blir väldigt svårt för kvinnor och flickor. De får inte gå ut utan sällskap av en man och måste ha burka, annars blir de straffade och slagna, säger hon.
När Somaeh pratar om kvinnornas situation i talibanernas Afghanistan blir hon känslosam. Ögonen blir blanka och hon tittar ner i kaffekoppen som står på bordet. Mobarez lägger en hand på hennes axel och säger några tröstande ord på persiska, då tittar hon upp och börjar prata igen medan en tår frigör sig och trillar ner i kaffet.
— Mitt hjärta går sönder för Afghanistans flickor. Deras framtid är borta. Deras enda uppgift i livet blir att gifta sig med en taliban och de får absolut inte gå i skolan. Jag tänker hela tiden på vad som kommer hända med dem, jag kan inte sova.
Talibanernas soldater syns nu på gatorna i de flesta större afghanska städer.
Hur tänker ni kring att era barn får växa upp i Heby samtidigt som ert gamla hemland står inför den här krisen?
— Vi är så glada att våra barn får växa upp här i Sverige. Här kan de göra vad de plugga, jobba och göra vad de vill med sina liv. Men för barnen som får växa upp i Afghanistan blir det mycket svårt, och det gör ont att tänka på, säger Mobarez.