Minnesmärke över anonyma patienter
På söndagen avtäcktes en minnesplatta i brons över de 75 manliga patienter från statliga Salberga sinnessjukhus som begravdes "för varv" på kyrkogården i Sala utan gravsten eller annan märkning mellan år 1930 och 1957.
Ingvor och Olle Nilson.
Foto: Hans Lundgren
I boken "Tämligen snäll och foglig" beskriver han hur många patienter på Salberga under den statliga tiden behandlades som ett slags avskrap i folkhemmet:
- Ofta fanns det bara ett sätt att komma ut från sjukhuset, det var tvångssterilisering. Omkring 700 patienter övertalades att göra sig ofruktsamma. Många hade endast lättare utvecklingsstörning. Den som vägrade kunde få sanna livet ut på Salberga.
Anhöriga önskade sällan de här människornas kroppar tillbaka. Ända fram till i mitten på 1970-talet tillhörde avlidna som ingen frågade efter i juridisk mening den svenska staten.
- När en sådan patient dött ringde sjukhuset till Anatomiska Institutionen i Uppsala och erbjöd dem kroppen i undervisningssyfte. De begravdes senare genom institutionens försorg, berättar Olle Nilson.
- Resten hamnade här, i en namnlös grav vid Trängkårens gamla begravningsplats i Sala. På exempelvis Ulleråkers sjukhus och Säters sjukhus fick patienterna mera värdiga gravar.
Det känns tillfredsställande att Svenska kyrkans församling i Sala nu märkt ut gravplatsen med minnestavlan, säger Olle Nilson:
- Kyrkan kan inte klandras för det skedda, det var statens ansvar. Nu handlar det om att i någon mån ställa saker och ting till rätta.
Så jobbar vi med nyheter