– Hemvärnet är inte som för 20 år sedan, en samling pensionerade gubbar. Numera är medelåldern är 35-40 år, säger utbildningsansvarige, kapten Ove Björkman.
Numera ingår också kvinnor både bland Förvarets yrkessoldater och i Hemvärnet. Bland hundförarna dominerar kvinnorna.
Bakom en stor röd förrådsbyggnad i skogen tränar några grupperna under ledning av hundbefäl.
Hundarna skall lyftas upp på en hög bock, stanna där uppe en stund och sedan lyftas ner igen på motsatta sidan av hindret.
De får också springa på skramlande takplåtar som lagts på marken, krypa under hinder med sina förare, passera förbi en fiendesoldat och visa att de genast svarar på olika kommandon.
Lydnad är grundläggande. De militära sökhundarna är av skilda raser, men de måste ha en mankhöjd på minst 50 centimeter och ha gott om underhull så att de inte fryser så lätt.
De är testade innan de antas till militär sökhundutbildning. Till skillnad från polishundar, som på kommando går till anfall, är hemvärnets sökhundar dresserade att älska människor, även fienden.
– Ja, det är hela poängen. Hundarna skall uppleva att det är roligt att söka efter mänsklig vittring. De utbildas att markera på vind, ljud, spår och föremål som är vidrört av människa. Sedan gäller det för föraren att skilja på vän och fiende, säger hundbefälet Anna Andersson från 182:a insatskompaniet.
Under natten till lördagen har hon sovit i hundstallet på en brits. Sökhundarna tycker om att det finns någon människa i närheten nämligen
– Är man torr och har madrass, täcke och fyra väggar omkring sig är det ingen bedrift, säger hon ödmjukt.
Övningen inleddes på morgonen med en timmes kartgenomgång. Samtliga deltagare var stridsutrustade. På innehållet i packningen skall deltagarna kunna klara sig i ett dygn i fält.
Men det är mycket träning på hemmaplan innan en sökhund är fullärd.
– Om en hund blir rädd eller upplever smärta kan den reflexmässigt bitas. Därför använder vi i sådana träningsmoment munkorgar på dem, säger Maria Andersson, som också är hundbefäl och på lördagsförmiddagen utbildade Susanne Svedberg från Edsbyn, Siv Strandberg, Hennan utanför Ljusdal samt Marie Isidorsson från Färila.
Även lösa skott avlossades då och då för att hundarna skall vänja sig vid de skarpa ljuden. Under vecka 21 genomförs en krigsbataljonövning i Marma.