Mannen i hjulet vill vara anonym
Minns ni den mystiska mannen i metallhjulet, det som rullade in i Heby en dag i juni 1967?Nu berättar han, bara i UNT, varför han gjorde det, om dagarna i hjulet och var det finns nu. Men inte vad han heter.
I det här hjulet rullade en anonym man in i Heby i juli 1967.
Foto: (Privat bild)
Varför skapade du ett alias?
— Jag ville att hjulet skulle vara det centrala, inte jag eller jag och hjulet. Bara hjulet. Och därför valde jag att inte berätta något om mig själv, utan bara svara i hjulets namn, säger han.
Men nu, 36 år senare, måste du väl kunna berätta vad du heter och vem du är?
— Visst kan jag berätta vad jag gör nu, jag är akademiker och forskare och lever ett högst normalt liv i Stockholm, men mitt namn behåller jag för mig själv. Det skulle höjas alltför många ögonbryn bland vänner och kollegor om de fick veta om mitt äventyr, speciellt som jag ofta har ärenden till Uppsala.
Inspirera till kommunikation
Låt oss gå tillbaka i tiden, si så där en 40 år. Nils Lundgren, vi kallar honom så för enkelhetens skull, hade precis slutat gymnasiet och valde då att göra en lång resa. Under tre år reste han mellan världsdelarna, han liftade från land till land och säger själv att han var en frilansande hjälparbetare. Inte knuten till någon speciell organisation, utan bara redo att hjälpa till där det behövdes.
— När jag sedan kom hem till Sverige var jag frånkopplad från alla vardagliga rutiner och jag såg då en möjlighet att göra något som ingen annan skulle komma på.
Han ville inspirera till kommunikation mellan människor och en natt föddes idén att sitta i en glasbubbla. Men att bara sitta på ett och samma ställe verkade långtråkigt, han måste ha en mobil farkost. Ett hjul.
"Exotiskt och vackert"
Vintern 1966-1967 hyrde han ett garage i Stockholm och så började han tillverka sitt hjul i aluminium, plexiglas och plast.
Fyra månader senare stod hjulet klart, inrett med en hammock och sovsäck att sova i och matförråd för en längre tid.
— Jag ville börja någon annanstans än i Stockholm och satte mig med kartan för att leta efter ett bra ställe. Jag fastnade för Morgongåva och Molnebo, det lät så exotiskt och vackert.
Till dags dato har Nils berättat om sina äventyr för ett tiotal personer, men då var det bara en nära vän som visste vad han höll på med. Han hjälpte Nils att frakta i väg hjulet på en liten lastbil och tanken var att det skulle lyftas av i Molnebo.
Av olika anledningar blev det i stället strax norr om Heby. Nils kröp in i hjulet och kamraten stängde luckan i plexiglas. Nu var han instängd och ville så vara för en längre tid.
Trakasserad av vandaler
I fyra dagar stannade han på olika platser i Heby och överallt möttes han av nyfikenhet. Han minns att människor berättade sitt livs historia för honom, diskuterade tekniska detaljer om hjulet och att skolbarn ritade teckningar och skrev uppsatser om det.
— En pojke kom och överlämnade teckningarna och sa att han ville följa med mig.
Att han inte stannade längre i Hebytrakten berodde på att ungdomar trakasserade honom nattetid. De välte hjulet när han sov och rullade i väg det så att både han och hammocken skadades.
— Jag inbillade mig att det skulle bli bättre om jag kom till en annan ort och med hjälp av en lastbil kom jag till Vasaparken i Stockholm.
Drömmen var att sedan rulla genom landet och kanske till och med i väg till andra länder. Men vandaler lämnade honom ingen ro och därför klättrade han efter fem dagar i Stockholm ut ur hjulet och lät magasinera det.
— Under en period stod det faktiskt på Moderna museets avdelning för unikum, men i dag står det ärgat och med brutna plexiglasskivor i ett skjul i södra Halland.
Så jobbar vi med nyheter