Läger med lovprisning i Östervåla
I helgen samlades ett 50-tal ungdomar till en "Good for You"-konferens som Missionskyrkan och Korskyrkan i Östervåla arrangerade. UNT träffade fem av deltagarna före den sista samlingen på söndagen.
På läger - Hampus Jansson, David Pettersson, Anna Dalemo, Caroline Andersson och Johanna Hedlund
Foto: Ann Svalander
- För att träffa folk, för gemenskapen, för att umgås, säger Caroline Andersson, från Månkarbo.
Men ni har väl andra kompisar? Som inte är med i kyrkan? Och som lever andra liv? Vad säger de?
- Det är okej. Det här är mitt val, att jag inte dricker och röker till exempel. Jag har tänkt efter och jag tycker att det här sättet att leva är ett av de bättre alternativen. Man kommer i håg vad man gjorde i går till exempel, säger David Pettersson, 16 år, från Alunda.
- Nej, just nu minns jag ingenting, jag är alldeles för trött! säger Johanna Hedlund, 14 år, från Eskilstuna.
- Ju tröttare man är desto roligare har man haft, kontrar David.
Som ser glimrande piggelin ut trots att han spelat poker till fyra ...
- Han är vår lilla duracellkanin, säger Caroline.
- Jag går på jesusbatterier, säger David.
Klockan tre på lördagsnatten skulle det vara tyst - men det betyder inte att alla konferensdeltagare sover ...
- Det blir ju så på läger, man är inte här för att sova, säger Caroline.
Nej, precis som på andra läger leker man, dansar, spelar Maffia och Samuraj.
Och så lovprisar man Herren: På kvällsschemat för lördagen stod Praiseparty, vad är det?
- Nåt alldeles speciellt, säger Caroline.
- Bandet spelar och så sjunger vi, texten rullar på skärmen så att alla kan följa med. Vi dansar, hoppar, studsar, gråter, skrattar om vartannat, vi ligger på golvet, man får en fot i ryggen, någon kittlas - det är liksom allt på en gång, jag har inte känt så förut, säger Johanna.
Hon och hennes jämnåriga kompis Anna Dalemo hör till samma kyrka hemma i Eskilstuna. Bådas föräldrar är medlemmar och flickorna har fått följa med sedan de var små.
- Men när man blir större släpper man barnatron och utvecklar en egen relation till gud, säger Johanna.
- Fast ändå, det är inte alltid lätt att veta vad man ska svara när folk vill veta varför man är med i kyrkan, säger Anna.
För de får frågor:
- Ja, folk är nyfikna, säger Caroline.
- Säger man att man är kristen, då ligger bollen ute, då är det bara att sparka till den, säger Johanna.
Hemma hos David sparkas det en del på den bollen. David har varit med i Furuhöjdskyrkan i fyra år nu. Hans tre systrar kommer dit ibland med lever också ett annat liv, det som David skippat. Föräldrarna är inte engagerade i kyrkan.
- Det är mest med dem som det blir en del diskussioner. Om vad som är rätt och fel, säger han.
Hampus Jansson, 17 år, lockades med till Furuhöjdskyrkan av en kompis, i somras blev han frälst. På utsidan liknar han en hårdrockare. Det är han också. För det ena utesluter inte det andra.
- Men jag har inte svurit på en månad nu, säger han.
Inga droger, inga cigaretter, inga svordomar. Och så goda gärningar förstås - på uppdrag - "expedition Östervåla":
- Jag skulle krama en främling. Så jag frågade två stycken som jag träffade, de såg jätteförvånade ut, men det gick bra, säger Johanna.
- Och så sjöng vi Jag går på livets väg, för honom i kiosken. Han verkade bli glad!
Så jobbar vi med nyheter