Enligt riksförbundet Unizon är söktrycket på Sveriges kvinnojourer oförändrat under sommaren och i vissa fall kan det till och med vara lugnare än vanligt.
Men våldet tar inte semester. När vardagen är i gång efter semesterveckorna ökar ofta trycket hos jourerna igen.
Den bilden stämmer överens med upplevelserna som personalen på kvinnojouren Solrosen i Östervåla har.
– Efter storhelger och långledigheter hör fler kvinnor av sig. Jag får en känsla av att de verkligen försöker få till en familjefrid under ledigheten, speciellt om man har barn. I många fall är det först när barnen blir utsatta som kvinnan söker hjälp, säger en av personalen, som av hänsyn till personerna hon stöttar inte vill uppge sitt namn och därför kallas Maria i artikeln.
Men verksamhetens framtid hotas av den knappa ekonomin.
Enligt verksamhetsledaren Eva Dahlén Persson krävs betydligt mer bidrag för att jouren ska kunna fortsätta sitt arbete.
– I år fick vi 200 000 kronor från kommunen samt 100 000 kronor av Socialstyrelsen. Det räcker inte på långa vägar. Vi har utgifter för två boenden, hyreskostnader, löner och resor, säger hon.
Och statistiken talar för att verksamheten behövs i Heby.
Efter att antalet boendenätter minskade rejält mellan 2013 och 2014, stiger nu siffran igen. Många söker på egen hand, medans andra skickas till jouren via den kommunala familjestödsverksamheten Heden och från socialtjänsten. Även telefonsamtalen och smsen blir fler.
– Ibland är det bara ett stöttande samtal som behövs. Många tycker att det är skönt att prata med någon som inte är från en myndighet, säger Maria och visar en pärm där samtal till jouren registreras.
Liksom många andra kvinnojourer har Solrosen behövt neka behövande kvinnor akut boende på grund av platsbrist. En annan utmaning är att de verkar i ett mindre samhälle.
– Vi har inte lika stor belastning som jourerna i större städer. Men vi kan heller inte vara lika anonyma som dem, säger Maria.
Unizons generalsekreterare Olga Persson menar att fungerande kvinnojourer ute på landsbygden, likt Solrosen, är extremt viktiga.
– De utmanas av både resursbrist och att de är kända aktörer i samhället. Av den anledningen kan det också vara svårt för den behövande att söka sig till dit. Men det är i många fall lättare än att vända sig till socialtjänsten där arbetet med våld i nära relationer ofta stannar upp under semesterveckorna, säger hon.