– Det är en märkvärdig ordning att samhället anslår flera hundra miljoner kronor varje år till forskning och andra åtgärder för att rädda vargstammen, men inte en krona till flodkräftan.
Bo Andersson har odlat kräftor i 20 år i grävda dammar på sina ägor. I dag har han tio dammar men planerar för lika många till. Han är troligtvis den odlare i landet som säljer mest för utsättning, i år omkring 20 000 stycken exemplar. Han reser också i landet och håller föredrag om flodkräftan.
– Det finns ett stort intresse, särskilt i Mellansverige där flodkräftan en gång var så vanlig. Intresset har helt klart starka emotionella inslag av spänning och mystik från barndomen.
Kräftpest konstaterades för första gången i Sverige år 1907. Troligtvis kom den in i Östersjön i barlasttankar på fartyg. Mälaren drabbades förs, smittan spreds snabbt. Till exempel försvann flodkräftan ur sjön Åmänningen i Bergslagen (som står i förbindelse med Strömsholms kanal) redan år 1912. Kräftor behöver kalkrika vatten. Det moderna samhällets användande av kemikalier i exempelvis tvätt- och diskmedel gjorde vattnen surare. Det har också bidragit till den akuta rödlistningen av flodkräftan för sex år sedan.
År 1969 planterade en känd svensk entreprenör signalkräftor i svenska vatten och många tog efter exemplet. Den ansågs motståndskraftig mot pest. Men åtgärden visade sig vara katastrofal mot de rester av flodkräfta som fortfarande existerade.
Bo Andersson har lyckats rädda flodkräftor från sjöar och vattendrag som ännu inte nåtts av pesten eller försurats. Vattnet i hans dammar kommer från Dalkarlsåsen och har 100 procentig syrgasmättnad med stöd av luftpumpar. Han döper kräftorna efter lokalen där de fångades. Flodkräftan har små genetiska variationer beroende på lokal. Exempelvis odlar han den lokala Örsundakräftan, som fortfarande kan fångas i ån mellan Heby och Örsundsbro.
Det finns rena och blandade stammar av flodkräfta. Bo Andersson anser att samhället skulle göra en stor insats om man tog ansvar för att upprätta en artdatabank från de cirka 50 lokaler i landet där flodkräftan fortfarande lever. Sverige är sämst i EU på forskning om flodkräftan. I Finland samarbetar forskare och kräftodlare för att utveckla kunskapen om dessa urtidsdjur.
Salaborna på besök är markägare och medlemmar i fiskevårdsområdesförening i Stävresjön mellan Västerfärnebo och Kila. Man tänker odla ”sin flodkräfta” i en damm för att vara säker på att kunna bevara den. Efter jul får man besked om vilken genetisk uppsättning Stävrekräftan har.
– Intresset för flodkräftans överlevnad är mycket större i Västmanland än i Uppland. Kanske beror det på att man har så många fler sjöar och vattendrag i Västmanland, säger Bo Andersson.