Jan-Erik oroar sig för Östervålapolisens framtid
I 16 år har Jan-Erik Eriksson varit polis med stationering i Östervåla. Men om Heby efter 2007 byter län tror han inte att han blir kvar. Han ser inte fram emot att pendla de sista åren innan pensionen.
Då bodde han i Vännäsby, en plats där Umeälven möter Vindelälven, strax väster om Umeå, och funderade på om det var möbelbuss han skulle köra hela livet.
— Jag hade kört den i fem år och tyckte det var dags att pröva något nytt. Så jag sökte in till polisskolan.
Efter utbildning blev det tjänstgöring i Stockholm i tio år och Umeå åtta år innan han och sambon Maja flyttade till Östervåla i slutet av 80-talet.
UNT: Hur var det att komma hit?
— Det tar sin tid innan man blir accepterad som nyinflyttad, säger han lite kryptiskt.
Dessutom är han ständigt bevakad som offentlig person på en liten ort men har lärt sig att leva med det. Han har inte tagit någon skada, om det är någon som gjort det så är det familjen.
— Det har väl varit en del osanna beskyllningar som varit helt uppåt väggarna.
Men han har blivit kvar och han trivs även om han tycker att det var bättre när det var tre poliser stationerade i Östervåla.
— Det är två vakanser men det är väl ingen i det yngre gardet som vill jobba här. Det säger sig ju självt, de vill vara ute i hetluften.
UNT: Det kan väl gå hett till här också?
— Jodå, när det har varit tillställningar på Skogsvallen har vi haft poliskommenderingar på upp till 20 poliser.
UNT: Har du råkat ut för någon allvarligare incident?
— Nej, inget speciellt förrän i höstas. Jag var civilklädd och ute på stan och skulle handla en kväll i september. En onykter person hade satt sig i sin bil och skulle köra i väg, men när han såg mig flög han ur bilen, vrålade något till mig och satte upp en armbåge, säger Jan-Erik Eriksson och visar mot framtänderna.
Det gick så illa att ena framtanden slogs loss och inte förrän nu i juni är en ny tand på plats.
Annars är vardagen för Jan-Erik Eriksson ganska lugn, med en del trafikolyckor, stölder, inbrott och snatterier.
— Till 90 procent är jag ute och rör på mig och syns på orten.
Emellertid är han lite oroad för framtiden.
— Om det blir ett länsbyte kommer jag aldrig få vara kvar. Vi är ju anställda av polisen i Västmanland så vi får väl flytta till Sala.
Han menar att det är för nära till polisen i Uppsala, Tierp och Enköping för att det skulle motivera en station här.
UNT: Vad förlorar man då, anser du?
— Ja, efter alla dessa år besitter jag ju en stor lokal- och personkännedom som har hjälpt i många utredningar. Jag tror att de boende här på orten kommer att sakna servicen som det innebär att ha en polis på plats.
Han ser inte fram emot att behöva pendla till Sala de sista åren innan pension för han gillar Östervåla.
— Det är mycket positivt med att vara polis här, man träffar mycket trevligt folk. Häromdagen till exempel kom en man in med en upphittad plånbok. Tio minuter senare kom en kvinna in och berättar att hon tappat sin plånbok. Hon fick tillbaka den, med pengar, kontokort och allt. Hon trodde väl knappt sina ögon.
Fakta/Jan-Erik Eriksson
Familj: Sambo, fyra barn, två fosterbarn
Bor: Östervåla
Yrke: Polis sedan 35 år tillbaka, varav 16 i Östervåla
Fritidsintressen: Aktiv i Lions, huset, trädgård
Ska göra på semestern: En tur till Västkusten
Aktuell: Ständigt som lagens långa arm i Östervåla
Så jobbar vi med nyheter