Inga negativa effekter av BTI
Oro för att det biologiska bekämpningsmedlet BTI ska ha negativa effekter för andra än de elaka översvämningsmyggorna verkar obefogad. Flera års bekämpning med BTI kring Nedre Dalälven har i vart fall inte haft oönskade effekter på förekomsten av "snälla" fjädermyggor.
- Att mängden fjädermyggor inte har påverkats negativt av BTI innebär med största sannolikhet att BTI inte heller haft några negativa effekter för andra insekts- eller djurarter, säger myggforskaren Jan Lundström vid Institutionen för ekologi och evolution, Uppsala universitet.
BTI-bakterierna tillverkar ett protein som inuti mygglarvernas mag-tarmkanal bryts ner till några för larverna dödliga gifter.
- Effekten är mycket specifik. Flug- och bromslarver till exempel påverkas inte alls. Förutom stickmygg- och knottlarver är det faktiskt bara några familjer av myggor, däribland, fjädermygglarver, som kan bryta ner BTI-bakteriernas så kallade förtoxin till för dem giftiga ämnen, säger Jan Lundström.
Under sex år som speciellt myggrika våtmarker kring Nedre Dalälven bekämpats med BTI har forskarna därför fortlöpande hållit koll på förekomsten av fjädermygg i både bekämpade och näraliggande obekämpade våtmarker.
- Fjädermygglarver behöver visserligen betydligt högre doser av förtoxinet än stickmygglarver för att bilda de farliga ämnena, men det har ändå varit viktigt att kartlägga om även fjädermyggen påverkats av bekämpningsprogrammet, säger Jan Lundström.
I tre bekämpade och tre obekämpade våtmarker har forskarna sedan år 2002 under perioden maj till september haft insektsfällor utplacerade, som en gång i veckan tömts på sitt innehåll.
Fastän BTI sedan länge används för att bekämpa översvämningsmygg har aldrig tidigare effekterna för andra insektsarter av sådan bekämpning följts upp under så lång tid.
Under de sex åren 2002 till 2007 hittades drygt 21 000 fjädermyggor från sammanlagt 135 fjädermyggarter i fällorna.
- Totalt sett skilde sig förekomsten av fjädermyggor under dessa år inte mellan bekämpade och obekämpade områden. På längre sikt sjönk visserligen förekomsten av en fjädermyggart i de bekämpade områdena, men å andra sidan ökade förekomsten av tre andra arter under samma tid, säger Jan Lundström.
Fjädermyggor förargar inte människor genom att stickas eller suga blod. Däremot finns de med på matsedeln för vissa fågel- och fladdermusarter.
- Eftersom BTI-bekämpningen inte haft några oönskade effekter på produktionen av nya fjädermyggor utgör den inte heller någon indirekt risk för fåglar, fladdermöss eller andra djur som äter fjädermygg, säger Jan Lundström.
Samtidigt påpekar han att förekomsten av fjädermyggor i både bekämpade och obekämpade våtmarker var för låg för att kunna utgöra någon annat än en mycket begränsad matkälla för andra djur.
- Då är sjön Färnebofjärden säkert en mycket bättre producent av fjädermygg som fåglar och fladdermöss kan livnära sig på, säger han.
En "bieffekt" av den nya studien är att man i insektsfällorna hittade ett stort antal exemplar av en aldrig tidigare beskriven art av fjädermyggor. Den nyupptäckta arten har fått namnet Tavastia yggdrasilia, efter namnet på "världsträdet" Yggdrasil i nordisk mytologi.
- Eftersom världsträdet Yggdrasil överlever allt är det ett passande namn även på denna BTI-tåliga myggart, säger Jan Lundström.
Så jobbar vi med nyheter